Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österrikiska tronföljdskriget - Östersidan - Östersjöavtalet - Östersjöfinska språk, baltisk-finska el. västfinska språk - Östersjön - Geologisk utvecklingshistoria - Djupförhållanden - Hydrografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på arvsrätt till delar av den habsburgska
monarkien efter kejsar Karl VI:s död okt. 1740.
Väl hade kejsaren förvärvat makternas garanti
för monarkiens odelade övergång till hans äldsta
dotter, Maria Teresia (se Pragmatisk sanktion).
Fredrik II av Preussen bröt likväl freden i dec.
s. å. genom inmarsch i Schlesien — första
schlesiska kriget —, åberopande arvsanspråk på
denna provins och traktatbrott å Österrikes sida.
Då även andra furstar reste arvsanspråk på
habsburgarnas länder såsom husets ättlingar på
kvinnolinjen och då krig 1739 utbrutit mellan
England och Spanien, blev kampen våren 1741
allmäneuropeisk genom Frankrikes anslutning
till Preussen med närmaste mål att få kurfurst
Karl Albert av Bayern upphöjd på den lediga
kejsartronen. På den fransk-preussiska sidan
uppträdde bl. a. Bayern, Sachsen och Spanien,
på den österrikiska främst England-Hannover
(aktivt från 1742), Holland och Sardinien (1743).
Preussarna erövrade Schlesien främst genom en
stor seger vid Mollwitz 1741, och en
bayersk-sachsisk armé besatte Böhmen, varefter Karl
Albert valdes till kejsare jan. 1742. I sept. 1741
hade emellertid Maria Teresia genom en
varmhjärtad hänvändelse till ungrarna på
kröningsriksdagen i Pressburg uppväckt en monarkisk
hänförelse, som spred sig även till österrikarna.
Större delen av Bayern erövrades från Karl
Albert, och med Fredrik II slöt Maria Teresia
freden i Breslau och Berlin 1742, varigenom
största delen av Schlesien avträddes. Kriget
mellan Frankrike och England, som även
utkämpades i kolonierna, där engelsmännen hade
övertaget, trädde nu i förgrunden. Sedan Karl
Albert avlidit, valdes Maria Teresias gemål,
Frans Stefan av Lothringen, till kejsare 1745,
och Bayern utträdde ur kampen. Av fruktan för
att i händelse av Österrikes seger ej kunna
bevara Schlesien bröt Fredrik II ånyo freden. Det
andra schlesiska kriget blev segerrikt för
preussarna och slöts redan 1745 genom freden i
Dresden, där Schlesiens avträdelse bekräftades men
Fredrik erkände Frans Stefan som kejsare.
Sedermera hade österrikarna i stort sett
övervikten i Italien och engelsmännen på haven och i
Nordamerika, under det att fransmännen voro
segerrika i s. Nederländerna och i Indien.
Österrikes bundsförvant Ryssland hade genom
Sveriges angrepp 1741 länge varit ur räkningen men
slöt 1746 nytt förbund med Österrike, varjämte
en värvad rysk armé bidrog att rädda Holland
från fransmännen. Krigströttheten tog nu
överhand, och 1748 slöts fred i Aachen. Maria
Teresia förlorade utom Schlesien Parma och
Piacenza med Guastalla, vilka områden blevo
spansk-bourbonsk sekundogenitur, och Sardinien
gjorde smärre landförvärv. Det stora
angreppet mot huset Habsburg hade i huvudsak
förfelats, ehuru Preussen ryckt fram som
europeisk stormakt.
Östersidan, municipalsamhälle (sedan 1912) i
Skaftö kommun i Bohuslän, invid Fiskebäckskil,
s. om Lysekil; 0,10 km2; 144 inv. (1955). I Ö.
Klubbans zoologiska station, tillh. Uppsala univ.
Östersjöavtalet, se Nordsjö- och
Östersjöavtalen.
Östersjöfinska språk, även
baltisk-finska el. västfinska språk, äro finskan,
rysk-karelskan, de olonetiska dial., lyydi-dial.,
vespiskan, votiskan, liviskan och estniskan.
Östersjön, i hydrografisk litteratur även
kallad Baltiska (medel)havet, är ett
intrakontinentalt medelhav och har en areal av c:a
400,000 km2, varav egentliga Ö. med
Öresund och Bälten 240,000. Sjövägen
Köpenhamn—Torneå är 1,500 km,
Stockholm—Leningrad 700 km.
Geologisk utvecklingshistoria. I sin nuv.
gestalt av innanhav är Ö. en geologiskt ung
bildning, vars anläggning kan förläggas till tiden
för försvinnandet av sista landistäcket
(Warthe-Weichsel-istiden), genom vars ändmoräner det
urholkade Östersjöbäckenet uppdämdes i s. och
v. (Baltiska landhöjden—ö. Jyllands höjdstråk).
— Dessförinnan hade Ö. vid åtskilliga tillfällen
utgjort en del av världshavet. Man antar, att
Östersjö-bäckenet är en mycket gammal sänka
i Fennoskandias urbergsblock, huvudsakl. ett
subjotniskt degradationsområde. Om Ö:s utveckling
under sen- och postglacial tid se Baltiska issjön,
Yoldiahavet, Ancylussjön och Litorinahavet.
Djupförhållanden. Ö. har ett medeldjup av
drygt 50 m och består av ett antal djupbäcken,
åtskilda av bank- el. tröskelområden. Det
centrala, över 100 m djupa bäckenet, egentliga
Ö., är snett T-formigt; det sträcker sig från
56° n. br. norrut mellan Gotland och Balticum
samt från trakterna n. om Öland till Finska
vikens mynning. Största djup ö. om Gotland är
250 m; n. om Gotland utanför Landsort ligger
Ö:s största djup, 459 m. Sydvästra Ö. är grund
och når endast på ett par ställen, n. om Danzig
och n. ö. om Bornholm, något djupare än 100 m.
Genom Ålands hav v. om Åland går en
djupränna, som på det djupaste stället, vid
Gisslan, är 285 m. Djuprännan upphör i den högst
70 m djupa s. delen av Bottenhavet
(Bottniska vikens s. hälft). Längre norrut blir
Bottenhavet djupare än 100 m och når invid svenska
kusten n. v. om Härnösand djupet 293 m. I
Kvarken är största djupet 54 m, n. ö. om
Valsörarna. I Bottenviken (Bottniska
vikens n. hälft) är maximidjupet 126 m, beläget
något v. om vikens mittpunkt.
Hydrografi. Ö. avvattnar ett område av c:a
4 ggr dess egen areal. Den årliga tillrinningen,
ökad med nederbörden på havet och minskad
med vad som genom avdunstning avgår, utgör
uppskattningsvis c:a 1/40 av Ö:s volym. Denna
ansenliga sötvattenmängd måste under året
utströmma. I själva verket är utströmningen vida
större, ty den motväger dessutom den
inströmning av salt oceanvatten, utan vilken Ö. redan
längesedan vore fullkomligt saltlös. Då det
salta vattnet är tyngre, sjunker det mot bottnen.
Medan salthalten utanför de danska
sunden i Kattegatt är 15—20‰ i ytan och
30—34‰ djupare ned, är den innanför sunden resp.
10 och 15‰. I centralbäckenet är ytsalthalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
