Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överproduktion - Överränta - Överrätt - Överselö - Överskeppningsoperationer (landstignings- el. amfibieoperationer) - Överskjutning - Överslag - Överspänning, Elektrisk - Överspänningsskydd - Över stag - Övet stat - Överste - Överstegring - Överstekammarherre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmän ö. väl icke tänkbar, i betraktande av de
mänskliga behovens mångfald och elasticitet.
Överränta, se Straffränta.
Överrätt, en domstol, överordnad annan sådan.
Överselö, sn i Södermanlands län, Selebo hd,
omfattar v. delen av Selaön samt Tynnelsö m. fl.
öar i Mälaren; 51,98 km2; 597 inv. (1955).
Småkullig slättbygd, som genomlöpes av
Enköpingsåsen. 2,342 har åker. Egendomar: Tynnelsö,
Tynnelsö gård, Algö m. fl. Kyrkan är i äldsta
delar från 1200-talet. Ingår i Ö. och Ytterselö
pastorat i Strängnäs stift, Domprosteriet. Tillhör
storkommunen Stallarholmen.
Överskeppningsoperationer
(landstignings- el. amfibieoperationer) ha
näppeligen under något krig fått samma
betydelse för dess förlopp som under 2:a
världskriget. De krävde en ytterst intim samverkan
mellan samtliga försvarsgrenar. Flygvapnet
tillkämpade sig luftherraväldet samt bombade
landstigningsområdet och förbindelserna till detta,
flottan skyddade trupptransporterna, vilka vanl.
skedde på större fartyg, varifrån omlastning till
mindre ägde rum omedelbart före landstigningen,
och bekämpade försvaret med fartygsartilleri,
medan armén utförde själva landstigningen och
erövrade brohuvud för vidare uppladdning och
fortsatta operationer. Företagen blevo till
storleksordning vanl. beroende av antalet
tillgängliga specialbyggda landstigningsfarkoster. Ö.
utfördes vanl. mot själva kusten och ej mot de
starkare försvarade hamnarna. För att — intill
dess sådana erövrats och iordningställts —
kunna försörja de landstigna utlades i vissa fall
konstgjorda hamnar.
Överskjutning, genom glidning i horisontal
riktning försiggången förflyttning av någon del
av jordskorpan över andra delar av denna.
Överskjutna bergmassor kallas ofta täcken el.
skollor. Ö. ha ofta ägt rum i stor skala vid
bergskedjebildning. Alpernas geologi behärskas i de
stora dragen av ö. Även Sveriges geologiska
byggnad är i hög grad betingad av
överskjutning.
Överslag, elektrotekn., urladdning mellan
ledare med olika elektrisk potential.
Överspänning, Elektrisk, se Elektrisk
överspänning och Atmosfäriska överspänningar.
Jfr Överspänningsskydd.
Överspänningsskydd, anordning för skydd av
elektriska apparater och ledningar mot elektrisk
överspänning.
De för elektriska ledningar farligaste
överspänningarna uppträda i samband med åska och uppstå, när
ledningar el. anläggningar direkt träffas av blixten, s. k.
direkta överspänningar, el. när en blixt, vilken icke
träffar ledningen, utlöser på ledningen bundna
elektriska laddningar, s. k. indirekta överspänningar. För
luftledningar användas särsk. som skydd mot direkta
överspänningar en över ledningarna spänd och med jorden
väl förbunden lina (s. k. jordlina). Även för indirekta
överspänningar har en sådan jordlina en viss
skyddsverkan. — Bland apparater, som tidigare kommit till
stor användning som ö. men som numera på gr. av
mindre god driftsäkerhet och bristande tillförlitlighet
allmänt övergivits, må nämnas hornåskledare och
elektrolytåskledare. Hornåskledaren utgöres vanl.
av 2 på isolatorer uppsatta byglar av grov koppartråd,
isolerade från varandra genom ett visst minsta avstånd
i luft (åskledarens gniststräcka). Den ena bygeln är
förenad med den spänningsförande ledningen, och den
andra är jordad över ett motstånd. Vid överspänning
tändes gniststräckan, och överspänningen avledes
genom denna till jord; samtidigt utvecklas i horngapet en
ljusbåge, vilken på gr. av hornåskledarens form
vandrar uppåt och slutl. genom sin längd släckes.
Elektrolytåskledaren består av ett antal
elektroder av tunna aluminiumplåtar, kopplade i serie och
nedställa i ett kärl med en lösning av natriumbikarbonat.
Genom en särskild formeringsprocess utfälles ett tunt
lager av isolerande aluminiumhydroxid på elektroderna.
En på åskledaren från en ansluten spänningsförande
ledning inkommande överspänning ger anledning till
ett antal gnistöverslag genom den tunna
hydroxidhinnan och över elektrolyten till jord. Härigenom avledes
överspänningen till jord.
Det numera i starkströmsanläggningar vanl. använda
ö. är ventilavledaren. Denna består i princip
av ett vattentätt porslinsrör, i vars inre finnes ett
gnistgap, kopplat i serie med ett s. k.
ventilmotstånd, d. v. s. ett motstånd, vars resistans är
spänningsberoende på sådant sätt, att denna avtar starkt
med ökad spänning och ström. På grund härav
åstadkommer en överspänning en betydande minskning av
resistansen och därmed följande begränsning av
spänningsfallet. När överspänningen avletts och endast
normal nätspänning kvarstår, växer resistansen åter, så att
följströmmen begränsas och ljusbågen slocknar.
Ventilavledaren tillverkas för såväl låga som höga
spänningar. — En annan typ av ö. är
kondensatorskyddet. Detta består av en kondensator med stor
kapacitet, vilken med sin ena beläggning inkopplas till
högspänningsledningen, medan den andra är jordad.
Kondensatorn måste dels ha hög isolationshållfasthet mot
jord, dels stor kapacitet. Kondensatorskyddet äger
förmåga att inom vissa gränser nedsätta amplituden hos
en passerande överspänning till voltvärden, vilka äro
ofarliga med hänsyn till anläggningens isolation.
Över stag, sjöv., se Stag 1).
Över stat anger i allm., att någon innehar
en befattning utan att i lönehänseende tillhöra
den stat, varå andra motsvarande befattningar
äro uppförda. Inom krigsmakten avses härmed
övertalig personal, vilken erhållit tillstånd att
som lönlös kvarstå i vederbörligt förband.
Överste (efter ty. Oberst), benämning på
högre militär, brukades redan under slutet av
medeltiden, då man begagnade titeln fält-ö.,
senare generalfält-ö., för en självständig arméchef.
Rytteri-ö. kommenderade en viss del av kav.,
och landsknekt-ö. uppsatte efter erhållet
”värvningspatent” värvade fotfolksreg. När det icke
gällde gemensamt, av fältherre lett slag, hade
dessa ö. oinskränkt välde över sina
underlydande. Med tiden upphörde denna sed, och titeln
ö. tilldelades av högste krigsherren den, som
erhöll befälet över ett redan befintligt reg.
Numera är ö.-graden den högsta reg.-officersgraden
vid armén, kust-art. och flygvapnet, i allm.
förenad med befälet över ett reg. el. motsv.
militära enhet. Vissa ö. ha tjänsteställning mellan
generalmajorer och de ö., som äro reg.-chefer. —
I svenska flottan brukades titeln ö. i st. f.
kommendör 1771—1845.
Överstegring, eng. stall, det läge av
flygplanet, då vingarnas bärighetsmaximum uppnåtts,
Ö. kan uppnås såväl vid flygning på rak kurs
som under manövrer och såväl med motor på
som i glidflykt, om man stegrar flygplanet för
hårt. Ö. medför, att flygplanet på gr. av
fartförlust sjunker igenom och ”går på näsan”, tills
den nödvändiga hastigheten åter är uppnådd.
Överstekammarherre, se Kammarherre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
