Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ombord på Jason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISLANDSHÄSTEN. 175
ombord, som kändes ganska tryckande. Man gick på jakt
efter hvad som helst, äfven de tarfligaste röfvarromaner och
indianberättelser, som kunde uppspåras hos folket i skansen,
slukades med begärlighet. Titlarne voro i stil med »Den
blodiga handsken i dalen», »Den röde höfdingen,» »Den
svarta ormen» o. s. v. Stundom gingo vi på kaparmanér
ombord på de andra fartygen för att spana efter något läsbart.
En stor omväxling var det för oss, när vi kunde bli
bjudna ombord till de andra kaptenerna, eller när dessa
kommo på besök till oss. Det var då understundom en
egendomlig, helt sommarlik anblick att se dessa ishafsfarare
i solskenet sitta i grupper på däck, drickande sitt kaffe eller
sitt vin, rökande sina cigarrer eller pipor och stirrande ut
öfver hafvet eller de hvita isflaken, som lågo och glittrade
i solljuset, medan tiden förflöt under skratt och skämt.
Stundom profvade vi äfven vår skjutfärdighet på de i
vattnet flytande isstyckena, och månget godt skott gjordes då.
Den ende som ej syntes trifvas ombord var vår gamle
vän Ole Nielsen Ravna. Van som han var att med sina
renhjordar flacka omkring på de fmmarkska högfjällen, fann
han sig synbarligen ej i lifvet ombord på det trånga, gungande
fartyget och längtade efter att få fast mark under fötterna.
Balto däremot trifdes utmärkt på sjön. Med sitt muntra,
lifliga sinne, alltid färdig att hitta på ett eller annat upptåg,
hade han blifvit hela besättningens gunstling. Lyckligtvis
hade han nu också blifvit alldeles bra i sitt högra knä.
Jag hyste därför ej längre någon betänklighet vid att taga
honom med.
Hästen som vi fört med oss från Island var allas
käl-gris. Detta hade emellertid den ytterst obehagliga följden,
att, trots stränga förbud, mer foder åtgick än vi hade råd
till, och en vacker dag upptäckte jag, att största delen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
