Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Gotlands bildstenar. En märklig förhistorisk monumentgrupp, av Sune Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BILDSTENAR
ligare är, att hon i vissa fall tyckes vara vingad.
Då detta förekommer på en sten, som också
har en kransbärerska, torde ett visst samband
■— åtminstone i fråga om bildframställningarna
— föreligga mellan Nordens valkyrja och
antikens lika välbekanta, vingade och
kransgivan-de Victoria.
I undre delfältet på Klintebysstenen ses ett
stort skepp över skummande böljor,
förmodligen antydande, att den döde mött sitt öde under
en handels- eller vikingafärd i främmande
land. Slutligen ses underst en rad smärre
bildscener, som kunna tänkas återge för dåtida
betraktare välbekanta scener ur någon
hjältesaga. Av särskilt intresse är här den för
nordiskt område enastående avbildningen av en
forntida, av en kraftig vall omgärdad, med
talrika höggavlade hus bebyggd gårdstomt.
Det är emellertid norra Gotland, som lämnat
de förnämligaste exemplen på den andra stora
bildstensepokens alstring. Redan månget till
formatet oansenligt monument kan här fängsla
genom den säkra figurteckningen. Men än mer
imponeras man av de väldiga hällar, som
emellanåt restes, av allt att döma helst parvis,
såsom vid St. Hammars i Lärbro eller vid
Tängelgårda i samma socken. En sten från
förstnämnda plats (bild 8) bär en märklig
bildsvit, som tillsammans täcker en yta av 309
cm höjd. Överst synes ett kvinnorov vara
framställt: två svärdsvingande män kring en
sittande kvinna; längst till höger en fredligt
pickande fågel. I andra registret framställes
troligen hur en man — vars gestalt dock ej
längre är tydligt urskiljbar inom det till höger
skadade fältet —• eggas till att utkräva hämnd.
Två svärd »stå redo», likaså en häst. En
särskilt dramatisk kraft röjer tredje registret. Det
är väl offret, som föregår hämndetåget. Till
vänster två träd, vilkas stammar korsas,
därför att det ena böjts ned. Från dess stam, strax
under kronan, går ett rep ned till nacken av
en härunder stående man. Då det rep, som
binder samman träden, skärs av, skall det
böjda trädet räta upp sig, snaran kring
mannens hals dras åt och föra honom till väders.
En rovfågel flyger mot honom, väntande på
föda. Närmast därunder tre i varandra trädda
trianglar, väl en magiskt verksam symbol, över
ett i detaljerna oklart altare(?), kring vilket
två män ivrigt syssla. Till höger fyra mot
altaret vända, resligare män, av vilka den förste
räcker fram något, troligen en fågel, som skall
offras.
Ett nytt register visar till vänster ett skepp
med fyra män med lyftade svärd. Från fören
är landgångsplankan utlagd. På stranden stå
tre män i lika krigisk position som männen i
båten, mellan de två grupperna en kvinna —
den härtagna, som striden gäller. Denna scen
täcker fullständigt beskrivningen av en
målning på en forntida sköld, som Ragnar Lodbrok
skall ha givit skalden Brage den gamle i
present. Enligt Brages ord avsågs i det fallet
kungadottern Hildr (»strid»). Hon säges ha
sträckt fram sitt guld skenbart för att medla
fred, men strid blev det i alla fall enligt sagan,
och en sådan se vi också på Hammarsstenens
nästa fält: längst till vänster två män med
lyftade svärd. Den främre håller den
nedfallande tygeln till en häst, från vars tomma sadel
ett kraftigt hugget streck går lodrätt ned till
marken, där en man ligger, tydligen den i
striden fallne ryttaren. Över sadeln kretsar en
rovfågel, som trånar efter föda. ■— Underst
visar samma sten en ståtlig skeppsbild.
Skeppet mäter, frånsett roder och vågor, 95 cm i
höjd och 110 cm i bredd. Utrymme har alltså
funnits för en rik utformning av detaljerna
med hjälp av skiftande färger.
En annan stridsscen, påfallande lik den som
nyss skildrats, förekommer överst på den
präktiga stenen (bild 9) från Tängelgårda.
Därunder följer av allt att döma en skildring
av den fallnes hädanfärd. Hans kropp vilar
ovan ryggen av en häst eller kanske på en bår
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
