Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Januari 1938 - Pontinska träsken. Ett torrläggningsföretag av omfattande dimensioner, av Gunhild Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PONTIN SKA TRÄSKEN
bort inse, att dessa måste förbindas med
samtidigt bekämpande av träskbefolkningens
no-madism.
Då Italien enats till kungarike, kom år 1882
en lag om dränering av landets samtliga
sumpmarker. Men denna gick i tidigare spår, d. v. s.
den stadgade uteslutande om
utdikningsar-beten. Något nytt inträffar först den 30 dec.
1923, då fascistregimen utfärdar sin första
hithörande lag och däri för första gången brukar
beteckningen bonifica integrale (»fullständig
förbättring»), d. v. s. klargör, att det ej bara
gäller att befria ett område från överflödigt
vatten men även se till att det sedan förvandlas
till fruktbringande mark med bofasta odlare.
Lagen av 1923 följdes av tilläggslagar fram till
den s. k. Lex Mussolini av den 24 dec. 1928, som
dels rättar några föregående bestämmelser, dels
definitivt fastslår, att staten, för att arbetena må
gå tillbörligt raskt, är skyldig bära
kostnadernas huvudbörda: Lex Mussolini förutser
arbeten under en period av fjorton år och anvisar
därför 9,5 milliarder lire. Med andra ord, staten
påtar sig 56—75 % av nödiga utgifter, medan
kommuner och enskilda få svara för resten.
Att här antydd koncentrering av botemedlen
och snabbhet i fråga om deras tillämpning är
något mycket viktigt förstås enbart av
statistiken över Pontinska träskens malariasjuka.
År 1931 fanns på området en befolkning av
5,500 individer, därav 26,36 % angripna av
malaria. År 1932 voro siffrorna 14,106 och — 82,04
%. D. v. s. på Pontinska träsken hade man fått
uppleva detsamma som överallt annars, när man
i Italien sökt göra sumpmark odlingsbar: i
början, då å ena sidan kanaler och diken skapa
oavlåtligt nya hem för myggorna, å den andra
jorden ej ännu hunnit odlas, härjar malarian
som aldrig förr. Detta är ett välkänt faktum,
som ofta lett till att millioner lire slösats utan
nytta. De som skulle varit nybyggare ha ej
haft mod kämpa sig genom den första svåra
tiden, då som sagt malarian anfaller med
mångdubblad styrka, och därför lämnat
ny-dränerade fält att ligga lika öde som förut.
Medveten härom, har Mussolini drivit den
pontinska jordförbättringen i hittills okänd
takt. Den 23 nov. 1929 besökte Mussolini första
gången träskområdet. Den 10 nov. 1931 började
arbetena med hjälp av anslagna 1 milliard 600
millioner lire. Den 18 dec. 1932 invigdes (på
samma plats, där enligt traditionen Suessa
Po-metia legat) staden Liftoria, och dessförinnan
hade samma år 10,000 hektar torrlagts och
styckats samt 500 nybyggarfamiljer flyttat in
i lika många nybyggda hus. 1933 dräneras och
styckas 14,100 hektar och byggas 850
bondgårdar. Samma år, den 15 april 1933, inviges
staden Sabaudia. Den 18 dec. 1935 följer den
tredje staden, Pontinia. Samtidigt fortfara
fälten omkring att sållas med nya hus och nya
åkrar. För första gången går markens
uttork-ning och uppodling bokstavligen slag i slag.
Naturligtvis krävdes offer såväl bland
kanal-och vägarbetare som bland nyinflyttade
jordbrukare, men den svåra övergångsperioden
blev förbluffande kort: år 1932 var, som sagt,
de malariasjukas antal 82,04 %, år 1933 gick det
ned till 28,04 %, från 1934—36 äro resultaten
resp. 16,32, 3,15 och 2,45 %. Under 1937 års sex
första månader har man på en befolkning av
37,331 individer haft 44 malariaangripna, d. v. s.
en nedgång till 0,11’ %\
Av nyssnämnda befolkning äro omkring
30,000 jordbrukare. De ha hämtats till största
delen (66 %) från Venezien, endast 12,i %
stamma från Latium, Rom inberäknat. Deras
3,147 gårdar äro spridda över de 77,000 hektar,
som utgöra den del av Pontinska träsken
fascistregimen dränerat, vartill nu komma
57,000 hektar av ett angränsande område. Den
av Mussolini den 29 okt. 1937 invigda staden
Aprilia befinner sig nämligen strängt taget ej
på ager pontinus, och det kommer ej heller
Pometia att göra, d. v. s. den femte och sista
staden, som inviges den 29 okt. 1939, den dag,
52
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
