- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
151

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1938 - Virus som sjukdomsalstrare, av Hilding Bergstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VIRU S

närmast gäller. Som vi sett, ville icke
Beije-rinck frånkänna sitt »contagium fluidum
vi-vum» liv, trots att han tydligen föreställde sig
det som en lösning av ett visst bestämt
äggviteämne, där de korpuskulära elementen
således måste bestå av molekyler eller
molekylaggregat.

I det föregående omnämndes, att de största
av virus lijgga på gränsen till mikroskopets
tipplösningsförmåga, vilken icke kan nå längre
ned än till det synliga ljusets våglängd. Denna
gräns ligger vid ungefär 0,2 /« ("- = 0,ooi
millimeter) eller 200 m«. De minsta kända
bakterierna äro 500 m,«, och det största kända virus
— psittacosvirus — anses vara 275 m".
Vaccinvirus däremot är betydligt mindre, ungefär 150
m.«, och ligger således under gränsen för det
synbara. Dylika korpuskler kunna emellertid
göras synliga genom att de förstoras genom
betning och färgning’.

Redan så tidigt som 1904—07 gjorde sig A.
Borrel och F. M. Burnet i Frankrike och E.
Paschen, B. v. Prowazk och S. Lipschütz i
Tyskland till tolkar för den uppfattningen, att
virus vid fågelkoppor och vaccinkoppor
sannolikt bestå av små kock-liknande
mikroorganismer, som äro nätt och jämnt synliga vid
starkaste mikroskopförstoring, om de färgas på
lämpligt sätt. De s. k. Einschlüsse, »inclusion
bodies», som man tidigare iakttagit inuti de
sjuka cellerna vid åtskilliga virussjukdomar och
som till en början uppfattades som protozoer,
ha visat sig bestå av hopar av dylika kroppar
—■ elementarkroppar — eller, som de också
kallas, Borrel-kroppar, resp. Paschen-kroppar.

E. W. Goodpasture och C. E. Woodruff ha
isolerat dylika »inclusion bodies» och lyckats
överföra sjukdomen med en enda dylik. De
arbetade med fågelkoppor och förforo så, att
de med trypsin digererade epitelceller från
hudförändringarna hos höns, infekterade med
sjukdomen i fråga. Cellsubstansen försvann då,
och »inclusion bodies» blevo fria i form av

små blåsformiga bildningar, inuti vilka
talrika elementarkroppar kunde iakttagas i
Browns molekylarrörelse. Enstaka dylika
kroppar isolerades medelst en Chambers
mikromanipulator och visade sig kunna, om
de överfördes på friska höns, framkalla
sjukdomen. Efter allt att döma bör under sådana
förhållanden det infektiösa agens antingen
vara bundet till elementarkropparna eller till
den massa, som sammanhåller dem. Närmast
till hands ligger givetvis att antaga, att
elementarkropparna äro identiska med det
infektiösa agens, enär de utgöra huvudmassan.

Genom att använda ultraviolett ljus, som
har kortare våglängd än det synliga, har
Bar-nard lyckats fotografera elementarkropparna
och bestämma deras storlek, som han anger
till 150 m«. Kropparna likna små
bakterier, vilket är lätt att övertyga sig om av de
vackra fotografier, som Barnard publicerat.
Morfologiskt te de sig som kulor och likna
sålunda kocker. Ej sällan förete de
hantel-former alldeles som kocker i delning.

Elementarkropparnas storlek har även
bestämts genom filtrationsförsök. Så länge man
endast använde Chamberland-filtra av porslin
eller Berkefeld-filtra av kiselgur, voro dessa
försök mycket osäkra med hänsyn till
variationen i porstorleken och filtras adsorption.
En förbättring i tekniken har man fått efter
införandet av collodiumfiltra, framställda av
nitrocellulosa, löst i aceton. Porstorleken kan
här bestämmas enligt en viss formel. Genom
dylika filtreringsförsök ha Elf ord och C. H.
Andrewes bestämt partikelstorleken för
vaccinvirus till 125—175 m.«. Dessa resultat stå i
god överensstämmelse med dem, som Barnard
erhållit.

Alla de ovannämnda försöken att bestämma
vaccinvirus’ karaktär och storlek lida
emellertid av den svagheten, att man icke med
bestämdhet kan avgöra om det verkligen är
virus, som man handskas med. Den invänd-

151

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1938/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free