Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Det svenska diplomatarieverket, av Ernst Nygren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIP LO M AT ARIU M
»Scriptores» och »Diplomata». De senare
ämnade han utgiva i »vissa böcker eller sectio
-ner». Kronologisk förteckning på handlingarna
skulle åtfölja varje band och ett generalregister
avsluta det hela. Till detta jätteverks
fullbordande ansåg Nordin ännu år 1785 blott tio år
behövliga. Uppgiften var emellertid olöst vid
Nordins död (som biskop i Härnösand) år 1812,
men hans förarbeten för diplomatarieverket
ingå i den efter honom uppkallade
handskriftssamlingen i Uppsala universitetsbibliotek.
Ett avsnitt av »Corpuset» hade dock
Gjör-well tillfredsställelsen att se utgivet av trycket,
morbrodern kanslirådet Magnus von Celses
(f. 1709, d. 1794) »Bullarii Romano-Sveo-Gothici
recensio», varav första delen utkom åren 1771
och 1782. Ursprungligen var även detta tänkt
som endast en första serie eller »sectio» av ett
mera omfattande verk, »Apparatus ad
histo-riam Sveo-Gothicam», vars sectio 2 eller
»Sta-tuta synodalia» sedermera 1839—41 utgavs av
den kände kyrkohistorikern Henrik
Reuter-dahl (f. 1795, d. 1870 såsom ärkebiskop).
Bulla-riet meddelade icke fullständiga texter utan
endast mer eller mindre kortfattade regester ur
påvebullor rörande Sverige. Verkliga
avskrifter hemfördes emellertid vid denna tid från
Vatikanarkivet genom Romfararen C. F.
Fre-denheim, som hade förbindelser med den
påv-lige arkivarien Marini. Originalavskrifterna
förstördes visserligen vid Åbo stads brand år
1827, men kopior hade dessförinnan tagits för
svensk räkning, vilka ännu äro bevarade.
Det var alltså ett förpliktande arv men även
nästan idel ofullgångna ansatser 1800-talet
övertog från de båda föregående seklen.
Tidens svärmiska intresse för vår fornålder kom
nu att gjuta nytt liv även i den gamla
diplo-matarietanken, och det 1811 stiftade Götiska
förbundet upptog i sina statuter satsen, att
varje förbundsbroder vore ovillkorligen
förpliktad till forskning »i de gamle Göters sagor
och häfder». Till förbundet anslöt sig senare
J. G. Liljegren (f. 1791, d. 1837 som både
riksantikvarie och riksarkivarie), och det var efter
samråd med bl. a. förbundsbröderna Jacob
Adlerbeth och Leonard Fredrik Rääf han
sedermera utarbetade en plan för utgivandet
av ett Svenskt Diplomatarium, vilken år 1827
i tryck kringsändes till för det nya företaget
intresserade samfund och enskilda. År 1829
var han färdig att framlägga det första bandet
och hade därmed framfört det nya verket till
och med år 1285. I företalet namngiver han
som sina medhjälpare »åtskilliga förtjänte män»,
nämligen förutom ovannämnde Rääf sedermera
bibliotekarien A. I. Arwidsson, prästmannen
N. J. Ekdahl samt den senare utgivaren av
Sveriges gamla lagar Carl Johan Schlyter.
Även en andra del utkom i två halvband
åren 1834 och 1837 under Liljegrens namn
och på hans ekonomiska ansvar; kort efteråt,
den 2 juni 1837, sökte han själv och fann
döden. I denna andra del, som omfattar åren
1286—1310 och är försedd med två bilagor, dels
en förteckning över svenska runurkunder på
120 sidor, dels anteckningar rörande
medeltidens tideräkning, erkänner Liljegren i det sista
förordet det biträde han »i senare åren egt af
en i gamla urkunders läsning och redigerande
uppövad och skicklig ung man, Herr Mag. Bror
Emil Hildebrand, Numismatices Docens vid
Lunds Universitet». I själva verket hade
Hil-debrands namn bort utsättas även på
titelbladet, då denne enl. egen utsago på den andra
delen nedlagt mera arbete än Liljegren själv.
Diplomatariet omfattar handlingar, som röra
Sverige och Finland, samt dem, som angå
Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Gotland
och Jämtland, ehuru dessa landskap icke alltid
varit förenade med fäderneslandet under den
för verket bestämda tidsrymden. Uti detta
intagas vidare alla såväl svenska staten som
kyrkan ävensom enskilda personer rörande
handlingar utan avseende på deras större eller
mindre vikt, enär en handling, som för en gren
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
