Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Likström och växelström. Större enhetlighet eftersträvas inom elektrisk distribution, av F. Dahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIKSTRÖM OCH VÄXELSTRÖM
Ackumulatorbalteri för reserv och spetsbelastning
ett likströmsnät.
såg kunde direkt användas för järnvägsdrift.
I våra dagar ha båda dessa framtidsperspektiv
förverkligats, men fjärröverföringarna arbeta
utmärkt med 50 p/s tack vare de höga
spänningar, som man nu bemästrar, och
järnvägarna ha visat sig kräva så låga periodtal som
omkring 15 p/s, varför de under alla
förhållanden måste omforma sin energi i den mån
denna tages från de allmänna näten, vilket i
regel är fallet hos oss i motsats till de flesta
andra länder.
Sålunda ha sekelskiftets män på grundval av
för sin tid fullt berättigade och framsynta
kalkyler givit oss i arv ett för vår tid olämpligt
periodtal, 25 p/s, vilket ännu är förhärskande
inom ej obetydliga områden av vårt land och
vilket det är vår uppgift att på ett smidigt och
planmässigt sätt avveckla.
Distributionens omläggning från likström till
växelström har kommit mycken förargelse
åstad och givit upphov till mycken undran
beträffande motiv och konsekvenser.
För att än en gång återgå till de elektriska
tidernas begynnelse, så voro ju de första
anläggningarna av rent lokal karaktär. Inga
långa överföringsavstånd ifrågakommo, och
effekterna voro små, varför höga spänningar ej
behövde tagas med i räkningen. Växelström-
men, vars kanhända mest utmärkande
egenskap är att den efter behag kan transformeras
mellan olika spänningar, pockade därför ej på
att få behärska marknaden. Den gamla
välkända likströmmen, som sedan »urminnes»
tider alstrats i galvaniska element och på sistone
kunde i större skala ekonomiskt alstras i
Grammes dynamomaskiner, drivna av
vatten-eller värmemotorer, blev den självfallet
härskande, främst tack vare sin förnämliga
egenskap att kunna magasineras i
ackumulatorbatterier, varigenom god driftsäkerhet erhölls
även med hänsyn till fel i de på den tiden ej
alltför pålitliga generatormaskinerierna. Och
dessa batterier gåvo ej endast en enkel och
säker reserv utan möjliggjorde även ett bättre
utnyttjande av själva maskineriet, i det att
detta ej behövde tagas till för hela
toppbelastningen utan blott för en viss medelbelastning.
Vid höglast levererade batterierna genom
urladdning en del av den erforderliga effekten
för att under de tider av dygnet eller veckan,
då litet effektbehov förelåg, åter uppladdas.
Sålunda uppstodo inom städer och större
samhällen samt industrier dessa lokala, av
varandra helt oberoende likströmsnät, ofta med
den låga spänningen 2x110 V. Utvecklingen
gick emellertid snabbare än någon anat, och de
lokala systemen måste undan för undan
utbyggas med större maskiner och batterier samt
grövre och vidsträcktare ledningsnät. Mången
insåg snart, att detta ej kunde fortsätta.
Kopparkvantiteterna i näten växte oroväckande,
och själva stationsanläggningarna blevo
oekonomiska. Andra vägar måste väljas, om ej det
hela skulle råka in i en återvändsgränd.
I sinom tid började emellertid landet att
överspännas av kraftnät från vattenkraftverk,
vilka givetvis från början byggdes för
växelström, enär eljest transformering till lämpliga
överföringsspänningar ej varit möjlig. En del
av dessa verk voro avsedda för lokala
försörjningsbehov, medan andra, främst statens stora
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
