Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1938 - Modern stadsplanering. Differentiering av bebyggelse och trafik, av Tage William-Olsson - Stilistik. En modern vetenskap, av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STILIST I K
moderna storstäder. Det är därvidlag tydligt, att
de faktorer, som påverka lokaliseringen av
bostäder och företag av olika slag, d. v. s.
stadsområdets uppdelning i tydligt avgränsade
regioner, dess »inre differentiering» som facktermen
lyder, i huvudsak äro av två slag. Det ena,
de »inre differentieringsfaktorerna», är den
enskilde bostadssökandens eller det enskilda
företagets eget krav på läge i förening med
förmågan att ekonomiskt bära den
hyreskostnad det eftersträvade läget betingar. Dessa
inre differentieringsfaktorer äro följaktligen
lika många och skiftande som de
bostadssökande eller företagen själva. Finge de fritt
utöva sitt inflytande, skulle en
idealstadsstruktur uppstå. Differentieringen påverkas
emellertid av ett stort antal »yttre faktorer»,
som hämma eller främja den lokalisering, som
individer och företag eftersträva. De äro bl. a.
topografi, stadsplan, befintlig bebyggelse,
trafikanordningar och transportmöjligheter,
äganderättsliga förhållanden, stadsplane- och
fastighetslagstiftning, konkurrensen om goda
lägen o. s. v. Genom sitt direkta inflytande
på många av dessa yttre
differentieringsfaktorer, främst stadsplan, trafikleder och
lagstiftning, har det allmänna möjlighet att i
gynnsam eller ogynnsam riktning påverka
differentieringen, och den uppgift, som i modern
stadsplanering tillkommer det allmännas beslutande
och verkställande organ, är just att såvitt
möjligt sörja för en så god och ändamålsenlig
lokalisering av städernas bosättning och
näringar, som förhållandena medgiva.
Men i all denna rastlösa utveckling, under
vilken de tekniska hjälpmedlen ständigt
förbättras och den vetenskapliga analysen av
stadsorganismen vinner ökad skärpa, kvarstår
ännu det förhållandet orubbat, att
stadsbyggnad även är stadsbyggnadskonst.
Stadsbyggandet innebär fortfarande uppgiften att gestalta
tredimensionella rum, och det kommer
alltjämt att bedömas efter den grad av trivsel,
som stadsplan och byggnadssätt förmå skänka
samhällets invånare. Därför är det berättigat
att alltjämt i hävdvunnen mening begagna sig
av begreppet stadsbyggnadskonst och göra
gällande, att endast den, som lärt sig
byggandets konst, kan lära sig bemästra
stadsbyggandets. Tage William-Olsson.
STILISTIK.
EN MODERN VETENSKAP.
Stilistiken, den vetenskap, som sysslar med
det konstnärliga språket, har på sistone i
Sverige och andra skandinaviska länder, särskilt
Danmark, tilldragit sig särskild uppmärksamhet
och genomgått en avsevärd utveckling med nya
metoder och resultat.
Ett studium av den konstnärliga
individualiteten kan utgå från psykologiska
och idéhistoriska fakta utanför konstverket.
Åt sådant biografiskt och psykologiskt
studium har i vårt land litteraturhistorien
i allmänhet ägnat sig. Det poetiska
verket som sådant behöver naturligtvis
därvid ej komma i bakgrunden.
Stilforskningen utgår emellertid i särskilt hög
grad från diktverket självt och sysslar
särskilt direkt därmed. Stilforskarens uppgift
blir att analysera, d. v. s. att återuppleva
och på nytt tolka diktverket i dess helhet och
dess detaljer. Han måste som förutsättning för
denna filologiska tolkning äga bl. a. också
allmänt kulturhistorisk och särskilt
litteraturhistorisk bildning; på samma sätt måste ju
litteraturhistorikern ha språklig och stilistisk
utbildning för att kunna förstå
litteraturprodukterna. Det gäller i viss mån om alla
forskare, att de måste vara diktare. Men en
särskilt nödvändig fordran är detta för
stilforskaren; han behöver därför naturligtvis
icke ha dokumenterat sig på det skönlitterära
området. Men han måste ha förmåga att tolka
5—NFM38:3
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
