- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Första årgången. 1938 /
492

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1938 - Blodgivarecentraler. Blodtransfusionen organiseras, av Erik Sköld - Coloradoskalbaggen. En av potatisväxtens värsta fiender, av Olof Ahlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

COLORADO SK ALBAGGEN

inom några minuter. Sedan transfusion skett,
inrapporteras detta till Sjukhuscentralen,
varefter givarens kort placeras sist i sin grupp.
I regel kunna blodgivarna lämna blod ungefär
en gång i månaden, utan att arbetsförmågan på
något sätt nedsättes. Det har till och med hänt,
att en blodgivare omedelbart efter
transfusio-nen deltagit i en ansträngande fotbollsmatch.
Arvodet till givaren för blodtransfusion är i
Stockholm vanligen 25 kr.

Såväl i Sverige som i utlandet har man
under de senare åren börjat organisera
blod-givningen vid alla lasarett, även i småstäderna.
Intresset för denna sak har i allmänhet varit
stort, och blodgivare, som tillhöra de mest
skilda yrkesgrupper, ha anmält sig. För att
stimulera intresset har man på sina håll infört
vissa belöningar i form av diplom,
hedersmärken att bäras i rockslaget, i Paris har det till
och med hänt, att förtjänta blodgivare fått
hederslegionen. En ständig nyrekrytering blir
nödvändig på grund av flyttningar etc. De
skäl, som förebringas för transfusion, ha också
under de senaste åren i hög grad ökats.

Erik Sköld.

COLORADOSKALBAGGEN.

EN AV POTATISVÄXTENS VÄRSTA
FIENDER.

I den svenska växtskyddslagstiftningen
intar potatisplantan en ganska märklig ställning
såsom den ojämförligt mest omhuldade av
alla våra kulturväxter. Detta beror dock ej
på att den ansetts vara så mycket viktigare
än andra utan därpå, att de skadegörare, som
föranlett denna lagstiftning, dels specialiserat
sig mer eller mindre strängt just på potatisen,
dels höra hemma i andra länder eller
världsdelar. Ett par av dessa skadegörare,
potatiskräftan och potatisålen, finnas

tyvärr redan flerstädes i landet, och de
lagbestämmelser, som gälla dem, åsyfta att hindra
deras spridning till andra trakter och att
underlätta deras utrotning inom det nuvarande
utbredningsområdet. En tredje skadegörare —
kanske den farligaste av dem alla — är
coloradoskalbaggen. Denna har visserligen
ännu ej införlivats med vår fauna, men dess
hastiga spridning i västra Europa under de
senaste åren låter befara, att den snart nog
skall hota även vårt land. Den nyaste av våra
växtskyddslagar (Svensk Författningssamling
nr 747/37) berör just coloradoskalbaggen och
föreskriver bl. a. vilka åtgärder, som skola
vidtagas för den händelse att detta skadedjur
skulle konstateras i Sverige, allt naturligtvis
i syfte att möjliggöra ett snabbt och effektivt
ingripande. För att rätt förstå varför så
extraordinära försiktighetsmått ansetts behövliga
mot detta skadedjur är det nödvändigt att
först lära känna något om dess levnadssätt,
utveckling och utbredningshistoria.

Både som larv och som fullbildad skalbagge
är den en utpräglad bladätare, och dess
näringsväxter tillhöra samt och synnerligen
familjen Solanaceae. Den angriper emellertid
icke alla solanacéer lika begärligt, och några
-— t. ex. vissa Petunia-arter — äro t. o. m.
giftiga för coloradoskalbaggen. Potatisplantan
intar däremot nära nog främsta platsen på dess
matsedel, och då potatisen dessutom odlas
allmänt överallt, har denna blivit föremål för
de mest ödeläggande härjningar.

Den fullbildade skalbaggen framkommer ur
puppan ena sommaren, tillbringar följande
vinter djupt nere i jorden och dör först långt
in på nästa sommar. Honan lägger oftast en
del ägg redan första året, men de flesta
lägger hon i regel ej förrän året därpå. I
medeltal torde hon lägga 700—800 ägg, men
undantagsvis kan hon producera ända upp till ett
par tusen — man har i ett fall räknat ända
till 1879 ägg av en enda hona. Äggen äro

492

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:44:23 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfm/1938/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free