Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1938 - Frälsningsarméns genombrott i Sverige. Till hundraårsminnet av Hanna Ouchterlonys födelse, av Evald Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄLSNINGSARMÉN
Herman Martinsson.
Hugh E. Whatmore (1880-talet).
nämnvärd utsträckning proselyter ur de
redan väcktas kretsar. De få, som kommo
från detta håll, voro i regel sådana, på vilkas
kynnesart arméns säregna verksamhetsformer
utövade dragningskraft. Det främsta exemplet
från 1880-talet är folkskolläraren i Järla Johan
Ögrim (1853—1938), som år 1880 genom en mot
armén fientlig tidningsartikel greps av
sympati för salvationismen, alltifrån början
understödde Hanna Ouchterlony och 1888 blev
officer.
Redan vid Frälsningsarméns första möten i
Sverige kom det mest typiska och egenartade
i dess andliga stridsföring till användning —
tillvägagångssätt, som delvis avsågo att väcka
sensation och delvis gjorde det, utan att detta
i första hand var avsikten. Det bisarra i
pioniärernas militära framträdande förhöjdes
genom att tre av de fem voro kvinnor och att
de leddes av en kvinna. En engelsman
predikade genom tolk. Andliga sånger sjöngos i
enträgen upprepning på populära världsliga
melodier.
Armésången och -musiken företräddes vid
de första mötena av Jenny Swenson (1860—
1934). Den kvinnliga sången, ackompanjerad
av gitarr, torde ha betytt mer för
Frälsningsarmén i Sverige än den likaledes
karakteristiska hornmusiken. Begynnelsen präglas över
huvud taget av den starka kvinnliga insatsen.
Det var kvinnor, som under de fyra första
åren »öppnade eld» i de större städerna —
i Göteborg och Uppsala 1883, i Norrköping 1884,
i Malmö, Visby och Sundsvall 1885, i
Linköping och Kristianstad 1886. Dugliga manliga
medhjälpare hade Hanna Ouchterlony till att
börja med blott i de assistenter hon erhöll från
England, först Garside, sedan Whatmore.
Rekryteringen på kvinnosidan gick bättre. För
första gången fingo Sveriges kvinnor tillfälle
att göra en auktoriserad offentlig insats i det
religiösa livet. De flesta, som begagnade
tillfället, voro unga, stundom mycket unga,
naturbegåvningar ur de bredare lagren, utan
mycken skolning. Befälet i Linköping fördes en
gång av en sextonåring, i Uppsala av en
ader-tonåring. Det var ett fysiskt och psykiskt
ytterst påfrestande arbete under bistra
ekonomiska förhållanden, som dessa
»halleluja-flickor» utförde. De brötos ofta ned av
umbäranden och överansträngning. Men de läto sig
sällan brytas ned i första taget.
Johan Ögrim (1895)
633
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
