Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1938 - Elektriska husinstallationer. De senaste årens reformarbete för deras säkerhet, av S. Tennander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRISKA H U SIN S T AL L AT I O N E R
som är ändamålsenligast i varje särskilt fall
och att riktigt tillämpa de för installationen
gällande anläggningsföreskrifterna. För detta
ändamål fordras av installatören icke blott
manuell yrkesskicklighet utan även gott
omdöme, ansvarskänsla och ett visst mått av
teoretiska kunskaper.
För att tillgodose dessa önskemål ha de
svenska elverken sedan gammalt tillämpat
systemet med auktoriserade entreprenörer.
För erhållandet av entreprenörsrätt fordras
utom lång yrkespraktik vanligen viss
teoretisk utbildning och därjämte vissa ekonomiska
förutsättningar som garanti för att åtagna
uppdrag ordentligt fullföljas. Denna form av
installatörskontroll har särskilt på orter med
kommunalt elverk med få undantag fungerat
till belåtenhet för alla berörda parter:
allmänheten, strömleverantören och installatören.
Emellertid nödvändiggjorde förhållandena
under den forcerade elektrifieringen åren 1917
—19 särskilt på landsbygden, där någon
installatörskontroll i stil med den nyss skildrade i
regel icke fanns, ett ingripande även från
statsmyndigheternas sida. Detta skedde genom
utgivandet av den förut nämnda s. k.
behörighetsförordningen av den 5 dec. 1919,
sedermera kompletterad genom kommerskollegii
kungörelse den 30 april 1920 med särskilda
föreskrifter rörande behörighet att utföra
elektriskt installationsarbete. Enligt dessa
bestämmelser får elektriskt installationsarbete —
med undantag för vissa s. k. fria arbeten av
ofarlig beskaffenhet — endast utföras av eller
under kontroll av person, för vilken
kommerskollegium utfärdat bevis om behörighet som
installatör. För sådan behörighet fordras såväl
teoretisk som praktisk utbildning.
För att tillgodose behovet av teoretisk
undervisning för installatörer anordnas
lämpliga kurser dels vid tekniska
undervisningsanstalter av olika slag och dels av städernas
yrkesskolor i enlighet med av skolöverstyrel-
sen godkända kursplaner. Av dessa kurser äro
en del kvällskurser, avsedda för sådana
installatörer, som för sin utkomst äro hänvisade
till eget arbete även under studietiden.
Kurserna ha — beroende på arten av den
behörighet, som de avse att förbereda — en längd
av omkring 200, 400 eller 600 timmar, och
undervisningen omfattar flera ämnen,
matematik, elektroteknik, yrkesekonomi,
yrkeslagstiftning m. fl. Över de under kursen
inhämtade kunskaperna avlägges prov i närvaro av
bl. a. ett ombud för skolöverstyrelsen.
Med stöd av de erfarenheter, som vunnits
sedan installationsförordningen av år 1919
trädde i kraft, och i avsikt att åstadkomma
en önskvärd skärpning av den statliga
kontrollen över installatörerna framlade de
sakkunniga för elektriska kontrollväsendet i ett den
23 okt. 1935 avgivet betänkande ett förslag till
nya behörighets- och
entreprenörsbestämmelser, om vilka kan sägas, att de i stort sett
innebära ett fasthållande vid hittillsvarande
praxis, samtidigt som en del ändringar föreslås
i vissa avseenden, där det nuvarande systemet
visat sig vara behäftat med brister. I
samband härmed föreslås även utbildningen av
installatörerna ordnad efter delvis nya linjer.
I dessa och därmed nära sammanhängande
frågor kan ny kunglig förordning väntas år 1939.
Även en installation, utförd av yrkeskunnig
personal i enlighet med de bästa föreskrifter
och med användande av fullgod materiel, kan
komma att medföra fara, om den icke
under-hålles på rätt sätt. Den i anläggningen
ingående materielen är ständigt utsatt för
påfrestningar av elektrisk, mekanisk och termisk art,
vilka, om de få verka tillräckligt länge, kunna
ge upphov till fel på isoleringen och
därigenom direkt eller indirekt föranleda skadlig
uppvärmning.
En av de vanligaste felorsakerna är, att det
samlas fukt i de metallrör, som omgiva
ledningarna för att skydda dem mot mekanisk
705
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
