Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1938 - Sveriges luftfartsleder. Flygleden Stockholm-Malmö inför sin fullbordan, av Gösta Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUFTFARTSLEDER
Bild 2. Stockholms flygplats vid Bromma. Huvudstationen för de svenska
flyglederna.
optiska signalanordningar (flygfyrar),
väderlekstjänst och radiotjänst.
De allmänna förutsättningarna för
anordnandet av en luftfartsled bero givetvis på om
land- eller sjöflygplan skola komma till
användning. Den driftsäkerhet, som utmärker de
moderna flygmotorerna, har haft till följd, att
de flermotoriga landflygplanen på grund av sin
i förhållande till sjöflygplanen bättre
transportekonomi kommit att dominera inom europeisk
luftfart.
När sålunda den svenska riksdagen 1930
beslöt utredning angående utbyggnad av
inhemska luftfartsleder förutsattes, att dessa
skulle komma att trafikeras med landflygplan.
Den största fördel den inhemska luftfarten
ansågs komma att medföra var den avsevärda
tidsbesparing, som skulle ernås genom att
posten nattetid kunde befordras med flygplan från
landets större städer till Berlin, Paris och
London. Vid utrustningen av luftfartsleder på den
europeiska såväl som på den amerikanska
kontinenten hade man bestämt sig för att anordna
hjälpflygplatser på var femte mil. Med hänsyn
till det svenska landskapets topografi, som er-
bjuder relativt få naturliga
landningsplatser för
landflygplan, ansågs denna princip
även böra tillämpas vid
utbyggandet av de svenska
luftfartslederna.
De leder, som i första hand
blevo föremål för
rekognosceringar och
kostnadsberäkningar, voro Stockholm—
Malmö och svenska delen av
sträckan Oslo—Göteborg—
Malmö. De vid flera tidigare
tillfällen gjorda
undersökningarna, vilka bland annat
utförts av Svenska
aero-nautiska sällskapet, numera
Kungl. Svenska aeroklubben,
redan 1917, upptogos nu på nytt men med
förändrade utgångspunkter av Svenska
luftfartsförbundet med ekonomiskt bidrag från
staten och svenska industriföretag.
Undersökningarna resulterade i en plan, som
framlades för 1932 års riksdag och som i stort
sett antogs för ledernas utbyggnad. Sålunda
skulle man omedelbart börja bygga
hjälpflygplatser på var tionde mil, vilket snarast möjligt
skulle skapa gynnsammare förutsättningar för
den nattpostflygning mellan Stockholm och
London, som sedan år 1928 på försök uppehölls
under sommarmånaderna av
generalpoststyrelsen och a.-b. Aerotransport. Flygplatsernas
iordningställande utfördes såsom reservarbeten
genom statens arbetslöshetskommission.
Näst-följande år, 1933, beslöts, att även de i andra
utbyggnadsstadiet ingående hjälpflygplatserna
skulle komma till utförande. Under 1938 ha
arbetena med iordningställandet av dessa
flygplatser i det närmaste avslutats. Mellan
Stockholm och Malmö finnas nu sålunda, utom de
kommunala flygplatserna vid Norrköping och
Jönköping, nio hjälpflygplatser och mellan
norska gränsen och Göteborg tre. Mellan Göte-
796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
