Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1939 - Den italienska koloniseringen av Libia, av K. G. Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBIA
fruktträd. På de vidsträckta
stäpperna — mediterrana
vin-terregnstäpper —, till arealen
mänga gånger större än
oaserna, förekommer föga eller
ingen trädvegetation, på sin
höjd några låga tamarisker.
Här och där ha italienarna
planterat eucalyptus. Bland
stäppens vilda typ växter
märkas särskilt Artemisia-arter.
Det är — vid sidan av
kustens höglandsområde (Djebel)
i Kyrenaica — på dessa
stäpper, som den italienska
kolonisationen huvudsakligen
arbetar; oaserna voro ju redan
till största delen upptagna av
de infödda, som mest använda stäppen för bete.
Men italienarna ha visat, att den är användbar
för sädesodling, vete och korn. Tack vare
konstbevattning trivas där även oliver, vin,
mullbärsträd, apelsiner och andra frukter. Den
odlingsbara marken i kustområdet, såväl på
stäppen som i oaserna, består nästan överallt
av en rödgul, fin sandjord, en kvartär bildning
av eoliskt ursprung, ditförd av vinden från
Sahara. Även i kustområdet finnas dock
smärre dynbälten, även vandringsdyner, så att
säga framskjutna förposter från öknarna
söderut. Ett sådant bälte ligger strax sydöst om
den stora Tripolisoasen och ett annat norr om
Misurata, mellan denna oas och kusten. Dessa
dyner ge resenären en rätt god ökenbild i
miniatyr, men de synas ej bereda någon
vidare olägenhet. Undan för undan planterar
man dem med acacior, robinior och vissa gräs.
De senare sättas gärna i rader, som bilda rutor,
varför man ofta ser dynsluttningarna indelade
i sådana rutor, var och en av några kvm
storlek.
En nackdel är områdets regnfattighet, i me-
Bassäng till artesisk brunn. Gioda.
deltal endast 250—400 mm om året, och att
nederbörden kommer så gott som uteslutande
under höst och vinter, november—mars.
Temperaturen är högre än i grannländerna
västerut, Tunisien och Algeriet, vilket bl. a. beror
på att Libia, genom Stora Syrtens inskärning,
har ett sydligare läge än dessa. I Tripolis är
medeltemperaturen för juli månad 25° C och
för januari 13°. Men ej långt från kusten är
den årliga medeltemperaturen 20°. I stort sett
är klimatet, på grund av luftens torrhet, sunt.
Det område, vars kolonisering igångsatts på
order av Mussolini, ligger på stäppen sydväst
om Misurata och heter Gioda. Där ligger även
ett annat sådant centrum, Crispi, och båda
omfatta tillsammans en areal av 10 000 hektar.
Området har ringa nederbörd — i genomsnitt
endast 150 mm om året — och kan därför
utnyttjas endast genom konstbevattning.
1936 fann man här genom borrningar ett
rikt skikt av artesiskt vatten på i medeltal 400
meters djup, som per borrhål gav c:a 100 liter
i sekunden och kom till ytan med ett tryck
av mer än 1 atmosfär samt med en temperatur
av c:a 32°. Tack vare en ny typ av rotations-
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
