Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Lop-nor-öknens dolda skatter. Nya fynd från Sidenvägen, av Folke Bergman - Lärarutbildningen under omorganisation. 1936 års lärarutbildningssakkunnigas förslag, av Fr. Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄRARUTBILDNING
komplicerade, och i gamla tider ha de
knappast varit enklare. Mäktiga folkvandringar,
krig och plundringståg ha orsakat vittgående
förändringar, och det är ej alltid möjligt att
rekonstruera de antropologiska förhållandena
under olika perioder. Så kan man t. ex. för
närvarande ej exakt placera detta Lou-lan-folk.
Vi veta, att det ej är fråga om mongoler och
att deras närmaste släktingar troligen äro att
söka i trakter väster om Lop-nor. Att de
utgöra en av de många komponenter, av vilka
den nuvarande befolkningen i Tarimbassängen
är sammansatt, är tämligen säkert.
Även om detta Lou-lan-folk såvitt vi kunna
se ej voro direkta avnämare av kinesernas silke,
deltogo de dock säkert i den stora sidenhandeln
genom Centralasien. De tjänstgjorde kanske
som vägvisare, karavanmän, tolkar o. d. och
fyllde alltså även de en plats i handelns
brokiga kavalkad på den urgamla Sidenvägen.
Folke Bergman.
LÄRARUTBILDNINGEN
UNDER
OMORGANISATION.
1936 ÅRS
LÄRARUTBILDNINGS-SAKKUNNIGAS FÖRSLAG.
Lärarna vid de allmänna läroverken hade
länge ingen särskild praktisk utbildning. När
den blivande läraren fullbordat sina
universitetsstudier, var han färdig att börja sin
läroverkstjänstgöring och kunde söka ordinarie
tjänst. Under 1800-talets första decennier
började man emellertid uppmärksamma
angelägenheten av att lärarna även hade någon kunskap
om konsten att undervisa, och olika förslag i
detta avseende framlades. Bland dem var ett,
som åsyftade anordnandet av en ettårig kurs
vid läroverk, under vilken den blivande läraren
skulle åhöra undervisning och själv öva sig i
att undervisa. Ar 1865 föreskrevs ett dylikt
provår såsom villkor för kompetens till
ordinarie lärartjänst, men först år 1875 fick
prov-årsinstitutionen en mera definitiv utformning
genom då utfärdad stadga. De former provåret
härigenom fick har det sedan dess i väsentliga
delar bibehållit, även i den stadga av år 1917,
som nu gäller och som motsvaras av en
liknande stadga för provår vid
folkskoleseminarierna.
Från olika håll har under senare år
framkommit kritik mot den nuvarande praktiska
lärarutbildningen, ej minst sedan
undervisningsväsendet främst på grimd av 1927 års
riksdagsbeslut i olika hänseenden starkt utvecklats.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade
ecklesiastikministern, statsrådet Arthur
Eng-berg, år 1936 sakkunniga för att utreda frågan
om utbildningen av lärare vid de allmänna
läroverken och med dem jämförliga läroanstalter.
De sakkunniga, 1936 års
lärarutbildningssak-kunniga^, ha nyligen avlämnat sitt betänkande
(Statens Offenthga Utredningar 1938: 50).
Till en början angivas i betänkandet de
punkter, som kunna anses väsentliga vid en
omorganisation av den nuvarande lärarutbildningen,
nämligen:
ett lämpligt urval bland dem, som önska ägna
sig åt lärarbanan, ett urval, som tillika
förebygger, att flera utbildas än som kunna vinna
anställning;
större anpassning än nu av de teoretiska
studierna till det kommande lärararbetet;
möjlighet för den blivande läraren till tidig
kontakt med lärararbete;
sammanhang till tiden mellan den teoretiska
och den praktiska lärarutbildningen;
’ Professor emeritus O. von Friesen ordf., lektor A.
Björkeson, professor T. Gislén, rektor Martha
Grönvall, f. d. undervisningsrådet N. Härmlnger, rektor S.
Samuelsson och under 1938 kanslirådet F. Sandberg.
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
