Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7. Juli 1939 - Oscar I "i armerade penséer". Kring en nyutkommen avhandling, av C. F. Palmstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR I
»Set on him now, You Swedes;
Ye may reclaim Your kin.
Upon the brute whilst yet he bleeds!
Get back from him the Finn.
For all his Baltic prey,
With US if You combine,
Wrest from his ■weaken’d clutch You may
And force him to resign.
Rise, by Gustavus, rise!
Rise in Your Charles’s name!
Ye Danes be also our Allies,
And share our glorious aim!
Aloft the Räven fly
Your flag of old renown,
Hurrah for Scandinavia! Cry:
With brutal Russia, down!»
I fri svensk översättning:
»Friskt mod, I svenske bröder;
Det rör Er egen släkt.
Gen besten, då den blöder!
Erövren Finnen käckt.
Ty följen I med oss.
Den pant i österled
Ur svaga klor vi slita loss
Och störta Ryssen ned.
Upp, vid Gustavus, upp!
Upp i kung Carols namn!
För Danmarks raska jägartrupp
Vår öppna brodersfamn!
Högt över korpen styren I
Er gamla fria led.
Hurra för Skandinavien! Vi
Slå våldets Ryssland ned!»
Hänförelsen var i konungens närmaste
omgivning »obeskrivlig». Oscar ämnade själv ta
överbefälet över den till 65 000 man uppgående
»nordarmén», till vilken även skulle komma
15 000 danskar samt c:a 40 000 fransmän eller
tyskar. Löwenhielm föreslog att sammandraga
armén på Gotland, besätta Dagö och Ösel, rikta
operationerna mot Petersburg eller Dyna samt
sålunda falla de ryska arméerna i ryggen. Men
just som konungen stod med händerna fulla
av militära förberedelser, kom åskslaget:
Ryssland accepterade utan förbehåll de allierades
fredsförslag. Besvikelsen blev utomordentlig.
it» Ofl M ^JtiU
Ryssland får novembertraktaten på kroken.
Karikatyr i Illustrerad Tidning den 2 febr. 1856.
Utan att förlora ett ögonblick grep sig dock
Oscar an med att söka rädda en vinst åt
Sverige. »Att vinna [Ålandsöamas] återförening
med moderlandet vore naturligtvis det högsta
och dyrbaraste mål», skrev konungen till
Man-derström, vilken sändes att bevaka Nordens
intressen vid fredskonferensen i Paris.
»Därigenom skulle huvudstadens trygghet befordras:
en i själ och hjärta ännu svensk befolkning
frälsas; och svenska regeringen otroligt stiga i
anseende och kraft, såväl inom som utom
landet.» En dåtida Ehrensvärd betecknade väl
dessa instruktioner som »en vävnad av bålstora
planer och spöken», men minimikravet
uppfylldes dock: Ryssland förband sig att icke
uppföra befästningar på öarna. 1856 års
Ålands-servitut blev den enda direkta vinsten av
konungens politik under Krimkriget.
Man studsar onekligen, då man i
Erikssons arbete möter 1856 offentligt uttalade
farhågor för absolutistiska planer från
kungamaktens sida. De, som stodo konimg Oscar
nära, överskattade nog knappast hans
möjligheter härvidlag och torde i djupet av sina
hjärtan ha betecknat det som en lycka för
landet, att de vittsyftande krigiska
projekten aldrig blevo konfronterade med
verkligheten. Den presumtive överbefälhavaren var
479
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
