Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8. Augusti-september 1939 - Romansk språkforskning. En översikt över aktuella spörsmål och arbetsuppgifter, av Alf Lombard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANSK SPRÅKFORSKNING
båda folk deras grannar. Att det än i dag finnes
från medeltiden härstammande, stora rumänska
folkgrupper i Albanien och Nordgrekland
stöder antagandet av en folkvandring, d. v. s. av
att östromanskans medeltidshistoria delvis
utspelats söder om Donau. I det andra fallet får
man antaga, att trakiskan eller något annat
tidigt utslocknat balkanspråk varit den
gemensamma källan. Den första teorien har
förfäktats av bl. a. Sandfeld, som hävdat, att många
av lånen ha sitt ursprung i grekiskan. Den andra
tanken, substrat-teorien (som tilltalar
rumänernas nationalkänsla mera), har bl. a. Capidan
till förespråkare.
Spörsmålet om nedre Donauområdets
roma-nisering och alla därmed sammanhängande
frågor studeras nu med iver. Två av Rumäniens
främsta nu levande historiker, lorga och
Giu-rescu i:r, utarbeta nu var sitt stora serie verk
över landets historia. Men man väntar sig
kanske ännu mera av arbetet på språkatias,
ordbok o. d. När alla dialekter och texter
systematiskt genomforskats, kommer sannolikt
östromanskans förhistoria att framstå i ett nytt ljus.
Frågan om rumänskans förhistoria är intimt
förknippad med det s. k. substratproblemet.
När ett folk blir varaktigt bosatt på ett annat
folks språkområde, uppstår oftast en strid
mellan områdets ursprungliga språk och det
utifrån komna. I regel kvarlämnar det besegrade
språket en del ord eller formelement i det
segrande. Det besegrade tungomålet benämnes
substrat- eller superstratspråk, allteftersom det
är områdets ursprungliga eller det utifrån
komna. Galliens segerrika latin upptog dels några
substratord från landets keltiska urspråk, dels
många superstratord från den under
folkvandringstiden inträngande frankiskan. —
Sub-stratforskningen är en relativt ny disciplin. Den
kommer möjligen även att kasta nytt ljus över
den s. k. rumänska frågan.
Endast i förbigående kan jag här vidröra
texttolkning, -kritik, -utgivning. Detta
problemkomplex har med tiden svällt ut till en
självständig vetenskap, i vilken som viktigt
moment ingår manuskriptklassifikation och som
för övrigt rör sig inom bl. a. den historiska
lingvistiken, paleografien och litteraturhistorien.
Någon direkt språkvetenskaplig disciplin är
sålunda textutgivningen icke. Svensk
romanistik har emellertid frambragt en imponerande
serie texteditioner, bl. a. Wulffs av Dantes »Vita
Nuova» och av Petrarca, Visings och Kjellmans
av anglonormandiska forntexter, Walbergs av
Guernes’ fornfranska »Vie de saint Thomas»
samt Staaffs av äldre italienska »laude».
En av de besvärligaste återstående uppgifterna
är utgivningen av Dantes arbeten. I detta syfte
verkar i Florens sällskapet Societå Dantesca
Italiana. Arbetet får gå hand i hand med ett
lingvistiskt genomforskande av florentinskans
äldsta historia. Ännu existerar ingen fullödig
kritisk edition av »Divina Commedia», det ur
litterär synpunkt förnämsta verket i hela den
romanska vitterheten.
Ett par nya idéströmningar tilldra sig för
närvarande romanisternas intresse. Den
idealistiska skolans anfäder äro Croce och
Vossler, dess förnämste banerförare nu är
Lerch. Dess anhängare betrakta
språkförändringarna som resultatet av de talandes eller
skrivandes vilja, skaparkraft eller karaktär.
Skolan står alltså i kraftig opposition till de
s. k. junggrammatikerna och deras efterföljare;
dessa anse, att språket är underkastat fasta
lagar, vilka verka lika blint och ofelbart som
naturlagarna. Av lättförklarliga skäl sysslade
junggrammatikerna mest med det fonetiska;
tron på undantagslöshet uppstår lättast för den
som betraktar ljudutvecklingen. Idealisterna
däremot ägna sig främst åt syntaxen; en
författares eller talares individualitet, stilistiska
intentioner, affekter o. d. ta sig ju lättast
uttryck i satsbyggnaden. Idealistskolan har
gjort betydande insatser vid utforskandet av
561
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
