- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
707

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Bolidens gruvsolarium, av J. Pontén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOLARIU M

kroppens förmåga att ur födan upptaga och
kvarhålla kalk- och fosforsalter. Då
ljus-bristen kunde tänkas förorsaka någon
rubbning i detta avseende, har blodvätskans halt
av dessa ämnen undersökts hos 22 friska
gruvarbetare. Solariet öppnades i december 1937,
och strax dessförinnan, i november, togos de
första proven. Gruvarbetarna hade då sedan
omkring två månader i stort sett saknat
dagsljus. Det visade sig vid denna undersökning,
att kalkhalten i blodvätskan hos de flesta
(75 %) av försökspersonerna var låg men ej
så låg, att någon speciell kalkbristsjukdom
kunde vara för handen. Efter tre månaders
användning av solariet, i mars 1938, togos nya
prov från samma personer. Då hade
kalkhalten stigit överallt, där den förut varit låg, men
var oförändrad hos dem, som redan tidigare
hade hög kalkhalt. Under sommarmånaderna
(juni, juli, augusti) besökte endast två av
försökspersonerna solariet. De övriga tyckte sig
få tillräckligt med solljus ute den tiden. Nya
prov togos i början av september 1938, alltså
efter en tid, då ljuset är synnerligen rikligt i
Norrland. Då hade kalkhalterna åter sjunkit
men voro ej så låga som i november. Endast
hos de två, som besökt solariet under
sommaren, hade den ytterligare stigit något sedan
marsprovet. Efter septemberprovet gingo alla
åter regelbundet i solariet, och då sista serien
prov togs i början av december 1938, hade
kalkhalten ånyo stigit i de fall, där den förut
varit låg. Anmärkningsvärt är, att kalkhalten
hos dem, som från början hade höga värden,
ej stigit genom solariet. De högsta värdena hade
till och med sjunkit något men i alla fall hållit
sig på en relativt hög nivå. Detta tyder på att
vissa personer (i detta fall 25 % av de
undersökta) ha förmågan att även utan ljuset och
därav bildade D-vitaminer tillgodose sitt
kalkbehov, vilket stöder antagandet om det
individuellt växlande ljusbehovet.

Dessa undersökningar visade, att kalkhalten

i blodvätskan hos gruvarbetarna växlar något
med årstiderna men hos de flesta håller sig
tämligen låg, i synnerhet under den mörka
tiden. Genom solariet stiger kalkhalten
avsevärt, dock utan att uppnå för höga värden.
D-vitaminernas verkan på kalkhalten i
blodvätskan är emellertid att normalisera den,
d. v. s. återföra den till normal nivå. Skulle
den vara för hög, kan den i vissa fall sänkas,
och är den förut normal, påverkas den ej,
förutsatt att ej ofantliga doser givas. Att
kalkhalten steg hos gruvarbetarna tyder således på
att den förut ej var normal, d. v. s. för låg, och
att detta skedde genom D-vitamin (=
ultraviolett bestrålning) tyder på att kalkbristen
berodde på D-vitaminbrist. Födan innehåller
dessa vitaminer, men socialhygieniska
undersökningar ha visat, att de ej förekomma i
tillräcklig mängd i vanlig kost. Dagsljusets
direkta D-vitaminbildning är nödvändig för att
täcka behovet, och ljusbristens följder äro alltså
— bl. a. — en D-vitaminbrist av den
omfattningen, att en relativ kalkbrist inträder. Båda
dessa ämnen äro för organismen i många
avseenden ytterst viktiga, varför bristens
avhjälpande måste vara av betydelse.

För att avgöra om solariet påverkat
frånvaron för sjukdom ha sjukdagarna under åren
1937 och 1938 räknats för de 175
underjordsarbetarna. Sjukdagar på grund av olycksfall
ha ej medräknats. Uppgifterna gälla i stort sett
samma personer båda åren. Sjukligheten beror
naturligtvis på många faktorer, såsom
epidemier, men i det avseendet äro åren
jämförbara. Det visade sig, att sjukligheten, räknad i
sjukdagar per årsarbetare, sjunkit med 12 %
under år 1938. Förkylningssjukdomarna ha
minskats avsevärt. Antalet fall av dylika
åkommor, som blevo föremål för behandling av
läkare, sjönk under år 1938 med 43 %.
Registrering av fallen månad för månad under båda
åren visade tydligt, att antalet omedelbart
sjönk, då solariet kom i bruk.

707

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0749.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free