- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
722

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10. November 1939 - Strindbergssamlingarna i Kungl. biblioteket, av O. Wieselgren - Ungerns landvinningar efter Trianonfreden, av Björn Collinder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNGERN

fullaste, av Strindbergs brevsamling synes
tyvärr vara spårlöst försvunnen. Man vet, att
han någon gång på 1890-talet sålde en större
samling av till honom riktade brev, men vem
som var köparen har aldrig blivit bekant.
Strindberg själv blygdes mycket över denna
transaktion och ville aldrig höra talas om den.
Advokaten E. Lidforss, Strindbergsarvingarnas
juridiska ombud, har vid ett par tillfällen sökt
bringa klarhet i denna fråga men aldrig lyckats
få något spår att följa. Att samlingen varit
både omfattande och dyrbar kan emellertid
tagas för givet.

Två onumrerade kartonger slutligen
innehålla Strindbergs ockulta dagbok — en dag för
dag förd serie anteckningar om upplevelser av
hemlighetsfull natur, härrörande från åren
1896 till 1908 — och brevväxlingen med Siri von
Essen. Dessa kartonger äro emellertid
förseglade och få tills vidare icke öppnas.

Utom nu nämnda delar finnas i samlingen
även ett stort antal andra papper av mera
periferisk beskaffenhet, vilkas intresse är relativt
ringa och som bevarats huvudsakligen för
fullständighetens skull. Även bland dessa finnas
emellertid ting av intresse, vilka torde kunna
utnyttjas, när en gång en stor och
sammanfattande biografi över Strindberg skall skrivas.

Beträffande användningen av
Strindbergssamlingarna gäller den bestämmelsen, att de
hållas tillgängliga allenast för verkliga forskare
och för särskilt angivet vetenskapligt ändamål.
Att i tryck anföra delar av samlingen är
medgivet allenast efter kontroll av samlingens
vårdare. Antalet forskare, som fått tillgång till
materialet, har tills vidare varit relativt ringa.
Främst bland dessa står professor Martin
Lamm, som baserat sina allbekanta
Strindbergsböcker på undersökningar av dess
litterärt och psykologiskt betydelsefulla partier.
Likaså kan förtjäna nämnas, att det är i ett
metodiskt studium av Strindbergspapperen,
som Olov Molander funnit utgångspunkten för

sina berömda insceneringar av Strindbergska
dramer. Den underbart intensiva stämning,
som han förstått att förläna »Drömspelet»,
»Folkungasagan», »Till Damaskus» och
»Kronbruden» och varigenom han gjort epok i det
Strindbergska dramats teaterhistoria, är ytterst
grundad på en djupgående förtrogenhet med
Strindbergs inre liv, vunnen under långvarigt
arbete med hans utkast och anteckningar.

O. Wieselgren.

UNGERNS LANDVINNINGAR
EFTER TRIANONFREDEN.

Den stympning, som Ungern undergick efter
världskriget, var betingad av förhållanden, som
sträckte sig långt tillbaka i tiden. Serbiens och
Rumäniens krav på ungerska landområden
härröra från tiden för dessa länders frigörelse
från det turkiska tyranniet. Den första
allvarliga påkänningen av dessa landkrav fingo
ungrarna under revolutionsåret 1848; Ungerns
frihetskrig 1848—49 inleddes ju genom att
serberna i Sydungern gjorde uppror mot den
ungerska överheten och banen av Kroatien —
med kejsarens gillande — tågade in i det
egentliga Ungern i spetsen för en kroatisk här
för att erövra Budapest. Den närmaste följden
av frihetskriget blev, att Ungern miste sin
självständighet. Men efter det olyckliga
kriget mot Preussen 1866 såg sig Frans Josef
nödsakad att söka ungrarnas vänskap, och genom
uppgörelsen år 1867 blev Ungern en med
Österrike jämbördig, suverän rikshälft. Sedd
under det världshistoriska skeendets synvinkel,
var den jämvikt, som uppnåddes genom
förlikningen med Österrike, av tillfällig natur. Det
ungerska statsfolket utgjorde inte stort mer än
hälften av Storungerns befolkning, och de
kompakta främmande minoriteterna i rikets
södra och östra delar hade stadig känning med

722

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0764.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free