Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11. December 1939 - Nobelprisen - Nobelpriset i litteratur, av Henning Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOBELPRIS
utpräglad känslighet för naturintryck. Deras
liv blev ett liv i fattigdom. De äldsta barnen
dogo tidigt, sonen Frans Eemil föddes den 16
sept. 1888, när modern var fyrtio år gammal. De
skaffade sig ett magert tillskott till inkomsterna
genom att i hemmet hålla en lanthandel av
primitivaste slag, och det pinade senare sonen, att
bekanta och obekanta när som helst kunde stiga
in i stugan för att köpa ett eller annat —
hemfriden blev förstörd.
Det visade sig tidigt, att den lille Eemil hade
ett ovanligt gott läshuvud, och hans första
litterära försök stamma från tioårsåldern. Hans mor
liksom hans lärarinnor i folkskolan blev starkt
gripen av gossens påfallande begåvning,
tillräckligt ekonomiskt stöd ordnades, och hösten
1900 kunde han komma in i det finska
realläroverket i den närmaste staden, Tammerfors. I
ett ytterst trångbott arbetarkvarter i den annars
så vackert belägna industristaden fick han ett
hem av ganska utpräglad proletärkaraktär. Men
de nedstämmande intrycken härifrån — av
vilka man finner en återklang i ett avsnitt av
romanen »En mans väg» — motverkades av
skolans ideella anda och av ett kamratliv, där
litterära intressen spelade en kanske större roll
än politiska och sociala.
Under gymnasiståren vidgades den unge
Sillanpääs synkrets; han bodde en tid i ett
förmöget köpmanshem, där han hjälpte barnen
med läxorna, och han var sommarvikarie vid
en Tammerforstidning. Våren 1908 blev han
student. Det obligatoriska svenska
översättningsprovet klarade han utan ett enda fel. Hans
läsning hade dittills varit tillfällig och brokig
som de flesta litteraturhungriga ungdomars,
men nu börjar han sovra och gallra och söka
sig fram till väsentliga ting. Selma Lagerlöfs
»Jerusalem» gör ett djupt intryck på honom,
likaså de stora ryska berättarna, men när han
fått i sin hand Knut Hamsuns »Victoria», är
detta en verklig uppenbarelse.
Naturstämningarnas rika värld öppnar sig för honom. Som
barn har han helt levat med och i naturen; nu
ser han hur dylika naturintryck kunna
konstnärligt gestaltas. Han skriver en novell, som
får andra pris i en tävling, men han beslutar
sig inte för att bli författare. Vid universitetet
i Helsingfors tar han ivrigt itu med
naturvetenskapliga studier.
Han går helt upp i dessa, så länge de äga en
mer allmän, förberedande karaktär och hjälpa
honom att läsa klarare i naturens stora bok.
Den biologiska livssyn, som under dessa tider
omkring år 1910 fångar mången, blir också
hans, men på ett rent personligt vis. Att
uppleva naturen med en ovanlig känslighet har
alltid varit en säregenhet hos honom. Naturens
väldighet och dess underbart fina struktur
uppenbaras för honom under studierna i biologi
och morfologi. Men ju längre han driver
studierna, desto svagare blir kontakten mellan
dem och hans inre människa, intresset slappnar,
neurasteniska besvär sätta in, och utanför sin
akademiska krets finner han en ny miljö, som
ger honom mer än vad naturvetenskapen synes
ge.
En av hans studentkamrater är son till
målaren Eero Järnefelt, och Sillanpää kommer
genom denne in i Järnefelts gästfria hem på
landet, där de närmaste grannarna äro
Järnefelts svåger Jean Sibelius och författaren
Juhani Aho, den finska konstnärliga prosans
förste mästare. Nya andliga vidder öppna sig här
för den unge protegén i denna kulturellt och
konstnärligt så högtstående krets. Litteraturen
börjar bli huvudsak, naturvetenskapen bisak för
Sillanpää. Han läser med andakt Mseterlinck
och får ögonen öppnade för det vardagliga
skeendets mystik. Han blir betagen av Strindberg,
den stridbare individualisten Strindberg, och
vill översätta »Tjänstekvinnans son» till finska.
Men en annan översättare är redan vidtalad.
Han skriver en novell, »Nocturno», i vilken
hans egen konstnärspersonlighet för första
gången skymtar fram.
778
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
