Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE ÅRHUNDRADETS. KONST.
stilen i davidsk mening, men det är energiskt i känslan och kraftfullt i
uttrycket. Mild och luftig är däremot skildringen af Psyke, som sofvande bäres
genom luften af sefyrerna, en grupp som i ställning och i rörelser har rått
mycken Thorvaldsensk linieskönhet och jämvikt.
Erkännande och framgång följde nu Proudhon, som dittills lefvat
bekymmersamt nog och, hvad värst var, i nedtryckande familjeförhållanden. Ett
tidigt ingånget äktenskap hade förgiftat hans bästa år. För att kunna lefva
hade han illustrerat, tecknat adresskort, taflor till konfektsaskar och allt slags
småkrafs. Nu blef han en af kejsarhofvets målare. Det känslofulla
porträttet af kejsarinnan Josefine, sittande i parken vid Malmaison i en drömmande
ställning, som lät hennes mjuka skönhet komma till sin rätt, tillhör denna
tid, så ock flere målningar i Louvre, bland dem den stilvackra »Bonapartes
triumf». Hans smak blef tagen i anspråk för rumdekorationer, han gjorde
ritning till konungens af Rom vagga och till Marie Louises toalett. Han blef
äfven den nya kejsarinnans lärare i teckning. Den höga lärjungen, som ej
var synnerligen intresserad hvarken för konst eller för något annat, koin till
sin lektion gäspande. »Herr Proudhon, jag är så sömnig.» »Sof då,
madame!» Så somnade eleven utan ansträngning, och läraren satte sig i ett
fönster att drömma eller skizzera.
Till hans hem hade, då han ändtligen blef sin hustru kvitt, den ej sköna
men älskvärda Constance Mayer fört sol och lugn. Hon blef en moder för
hans barn. Hon var också hans elev. De arbetade tillsammans. Hon
uppgick i hans idéer, i hans målningssätt, det hände att hon målade på hans
taflor. Åren gingo, barnen växte upp, och då kommo skrupler öfver den
skefva ställning hon intog i familjen, hon var ej längre ung och där fanns nu
inga små att stödja och hjälpa. Efter att en dag år 1820 ha gifvit sin vän
en ring till minne dödade hon sig med en rakknif. Den efterlefvande blef
ensam. Han slöt sig inne på sin atelier, fullbordade hennes tafla »Den
olyckliga familjen», en bild som möttes med sympati af alla ömma sinnen, målade
Madonnas himmelsfärd och kvinnorna sörjande vid Kristi kors. Han var alls
ej bruten som konstnär, men något mål att lefva för hade han ej mera, han
var likgiltig för sitt rykte, ocli när efter två år döden kom, var det som
en befriare. Proudhon fick dela Constances graf på Père Lachaise, som
under de båda sista åren utgjort hans ensamma vandringars enda mål.
6.
Lättare än Proudhon hade »les quatre G.» haft att vinna ära och rykte.
Guérin, Girodet, Gérard och Gros voro, innan Proudhon år 1808 bröt igenom,
ansedda som landets främste konstnärer vid sidan af David.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
