Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är lätt att förstå att Jasons stolta men alls ej stoltserande
hjälteskepnad skulle väcka förtjusning hos den efter enkelhet och storstilad skönhet
hungrande tiden. Efter denna idealbild af fullt utbildad manlig kraft följde idealet
af gosseskönhet och af kvinnofägring i olika varianter: Ganymedes, Bacchus,
Apollo, Venus samt Amor och Psyke, där de stå bredvid hvarandra och blicka
ner i skålen med odödlighetens dryck. Den klassiska motivkretsen gaf ämnen
i öfverflöd. Redan 1805 är
Thorvaldsens anseende
betryggadt. Han blef detta år
vald till professor hemma
vid Köbenhavns akademi
men bad om anstånd med
resan hem, han hade några
arbeten, han först måste
fullborda. När det var gjordt
skulle han komma.
Han kom år — 1819.
Och efter halftannat år var
han åter nere i Rom och
stannade den gången där i
14 år, litet emellanåt
upprepande sina löften att snart
flytta hem på allvar. Då
var han redan
medelpunkten för det artistiska
romarlifvet och hade en rik
alstring att se tillbaka på.
Hans utveckling gick lugnt
framåt, utan språng och
öfverraskningar. Han var
aldrig det vulkaniska snillet,
hans geni hade intet eruptivt,
intet som slog med häpnad,
intet oberäkneligt och
nyckfullt — han var
örtagårdsmästaren, som ser spira upp, en
efter en, de plantor, hvilkas
frön han utsått med omsorg.
 |
| THORVALDSEN: HEBE. Marmor (Thorvaldsen» museum). |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
