Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA STRÖMNING AK. — GENRE OCH LANDSKAP.
i taflorna var aldrig hans sak, det monumentala, det så kalladt stora ej
häller.
Enligt sitt eget yttrande har han i sin ungdom »ärligt tråkats» med freskomåleri åt
kung Ludvig — en rad bilder i slottet i München till Tiecks romantiska dikter — men lian
var icke häller nöjd, då utförandet af hans kompositioner för slottet Hohenschwangau — sagan
om Pipin och Berta, Diedrich af Bern, bilder till Tassos Befriade Jerusalem m. ra. — blef
]ämnadt åt andra. I ett bref från 1836 yttrar han till en vän, att han utarbetat dessa skizzer
i akvarell i hopp att själf få utföra dem i freskomålning, »men däraf blir intet, till en böljan
till min stora harm, nu till min tillfredsställelse».’ Det kunde nämligen hända, han erkänner
det, att resultatet ej skulle bli synnerligen godt. Men nog ville han, »att det skulle se ut för
världen, som om en som hette Schwind skulle ha mftlat där inne».
Han skulle ej ha varit konstnär, om han ej blifvit förargad öfver att se sina
kompositioner utförda af andra — låt vara att det måleriska utförandet var mindre hans sak ån
skizzeringen. I hans fresker har man med full rätt anmärkt på den ibland oförmedlade
motsättningen mellan den fordringsfulla formen och det familjära i ämne och hållning. Först i de
på 1850-talet utförda freskerna på Wartburg med motiv ur den heliga Elisabets lif fann han
en form, som lät svagheterna döljas, en enkel och fyndig stilisering, besläktad med
glasmåleriets teknik, som förtog all fordran på reqlism. Det hände att i hans målningar själfva
händelsen, som skulle skildras, befanns framstäld på ett ganska sökt och tvunget sätt, men där var
dock en romantisk doft öfver det hela, och att få fram denna hade varit hufvudsaken för målaren.
Hedan i hans ungdomsteckningar »Kinderbelustigungen» (från 1827) gör sig hans
omedelbarhet och naiva glädtighet gällande, och redan i den omkring år 1828 målade akvarellen
»der wunderliche Heilige» är hans sagostil färdig. Det ligger något af saga öfver allt, han
åstadkommer, äfven då hah rör sig inom verklighetens hvardagsvärld. Han föraktar djupt
realism i konsten. Då han någon gång väljer ett verklighetsämne, blir det »Bröllopsresan»,
där han själf spelar brudgummens roll, eller »Morgonstund», där han målat sin dotters
kammare och henne själf, jüst uppstigen ur sängen, stående vid det öppna fönstret blickande ut
i morgonsolen öfver dalen — det hela okonstladt friskt och älskvärdt, i känslan liksom i
målningssättet besläktadt med taflor af äldre danska målare.
Romantiken med dess hela bildvärld lefver i hans fantasi och känsla —
han verkliggör dess konstideal i målning, liksom hans ungdomsvän Schuberth
i musiken. Det finns i hans små kompositioner — i akvareller, teckningar,
i hans naiva och trefliga raderingar — intet som verkar tankefrukter, intet
spår af ansträngning. I hans större målningar däremot finner man ibland
teknisk oförmåga — främst i den stora och genomgående svaga dekorativa
målningen »Väter Rhein», ett täflingsarbete för Trinkhalle i Baden-Baden.
Själf ansåg han den taflan lyckad, men han är nog ensam om den åsikten.
Den liksom hans andra målningar gör sig vida bättre i afbildning än i
original. En hvar som ser den, där den hänger i Raczynskiska samlingen i
Berlin, måste finna den fadd, så fadd, att man inför den känner sig
oppositionell mot sin beundran för upphofsmannen. Löljligt nog har Schwind
gifvit den tyska flodguden, fader Rhen, ett oklanderligt antikt Zevshufvud. Kring
honom äro grupperade nymfer, representerande Rhens bifloder, vattuniän och
putti, bärande vinstockar och små domkyrkor.
Om man känner sig långnäst inför denna genomtråkiga målning med
dess svagt tecknade figurer och dess slätstruket blågrå färg, bör man gå
trappan ner till nationalgalleriet och stanna framför »Rosen», en af Schwinds
målningar från samma tid som den föregående (1847).
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
