Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANTIKEN I FRANKRIKE.1
Han framlade år 1848 sin storartade plan att dekorera Pantheon i Paris. Ämnet var
mänsklighetens utveckling genom tiderna. Han fick också uppdraget och utarbetade en mängd
väldiga kartonger i grisaille. Efter statskuppen 1851 blef Pantheon åter kyrka och hela
planen gick om intet. Kartongerna flnnas i Lyons museum. I Luxembourg representerades han
af den stora målningen ’Divina commedia> (1869}, hvars innehåll i korthet uttryckt är Kristi
ankomst till jorden och de gamla gudarnas undergång.
5.
Ett hade de klassiska och de romantiska målarne i Frankrike liksom i
Tyskland gemensamt, och det var böjelsen att gå utom den tid, den
omgifning, de lefde uti, att söka sina ämnen i förgångna tider, i historia och dikt,
eller i aflägsna länder. Undantag från regeln finnas, men de äro lätt
räknade, dessa undantag. De klassiska ämnena liksom de bibliska behandlades
fortfarande, romantiken sökte gärna motiv ur medeltidens riddarevärld och
den uppblomstrande historieforskningen väckte äfven hos målarne intresse
för historiska personligheter och för händelser från gamla tider. Taflor sådana
som Hersents »Gustaf Vasa tager afsked af rikets ständer», som förekom
på 1819 års salong och blef vida mera allmänt omtyckt än »Medusas
skeppsbrott» — som Devérias »Henrik IV:s födelse» (1827), Boulangers »Mazeppa»
(samma år), Gigoux’ »Leonardo da Vincis sista stunder» (1835, med kraftfullt
karaktäriserade figurer), Robert Fleurys bilder från reformationstiden, voro
representativa för tidens sträfvan och för måleriets gradvisa framsteg i
historisk hållning. Mera till uttryck för själsrörelser gick Léon Cogniets sträfvan —
»Tintoretto målande sin döda dotters porträtt», det betlehemitiska
barnamordet, framstäldt genom en moder, som tryckande barnet till sitt bröst gömt
sig bakom en mur, medan i bakgrunden mördarne synas nalkas. Cogniet är
för öfrigt hufvudsakligast känd som en gedigen och fördomsfri lärare, hans
elevatelier var mycket eftersökt af unga målare från olika länder. Detta var
ock fallet med Coutures skola, som hade sin glanstid på 1850-talet, och där
bland andra många svenskar studerade. Den stora taflan »Romerskt
gästabud under förfalltiden» (Orgie romaine, 1847) gjorde Thomas Couture till en
ryktbarhet bland de samtida målarne. Klassisk teckning, nobel, kraftig och
stor fargbehandling i de senare venezianarnes anda gjorde detta verk till,
man kan säga, slutresultatet af hvad hela den förmedlande riktningen kunde
åstadkomma. Det utsade i färg hvad Carstens ocli hans efterföljare endast
kunde uttrycka i linier, och det bildar öfvergången till den moderna
behandling af klassiska ämnen, hvars första företrädare blef Feuerbach. Couture
(f. 1815, d. 1879) var för öfrigt en man, som ej förmådde uppbära sin egen
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
