Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UK FRANSKA GENOMBROTTBM ÄNNEN FRÅN 1830.
arbetet döljes ej alltid i hans taflor, det är ofta nog tydligt, att resultatet är
nådt med ansträngning, där finns intet af den flotta elegans, som vill ge
intryck af att det hela varit en lek.
Hans sätt att måla blef mycket debatteradt och olika bedömdt. Han
anlade sin målning i stort, sökte omedelbart få fram den helhetsverkan, han
ville uttrycka, och arbetade sig så från denna totalverkan till detaljerna.
Under sitt sista skede fördjupade han sig allt mera i enskildheterna, ibland till skada
för helheten. Hans naturanalyserande läggning gjorde sig dä gällande pä bekostnad af hans
måleriska blick och han tecknade då hällre än han målade. Men han får naturligtvis ej
bedömas efter sin svaghetstid. Ännu så sent som 1864 är för öfrigt ett af hans präktigaste och
mest representativa arbeten signeradt: »Hyddor under träden» med dess härliga skogsperspektiv,
en tafla som godt står sig vid sidan af konsthistoriens mest beundrade landskap, med en
naturkänsla lika stark och hel, som den man Anner hos Ruysdael eller Hobbema.
2.
En trofast vän och kamrat hade Rousseau liksom Millet i Jules Dupré —
född 1811, ej som ofta uppgifves 1812, död 1889. Redan från barndomen
blef han af instinkt friluftsmålare, hvarje stund, han hade ledig från sitt
arbete i fadrens porslinsfabrik i en af småstäderna vid Oise — han var
skicklig porslinsmålare redan som barn — tillbragte han ute i sällskap med
penna och papper eller med färg och duk. Han var sin egen lärare och fick
ingen skollärdom. Efter en tids vistelse i England utståide han på salongen
1835 två landskap, det ena af dem en stämning från Southamptons
omgifningar. Redan här skönjes den lidelsefulla fart, den starka energi, som är
det utmärkande draget i hans konst. Större delen af taflan är himmel,
stormhimmel med hopar af moln, som jaga fram. Ännu är ovädret ej framme på
platsen, men det skall ej dröja länge, naturen står i väntan, träden darra,
äfven hästarne ha rädda trängt sig samman vid gärdet.
Naturen i lidelsefullt utbrott blef Duprés område — själf försummade
han aldrig att studera ovädersstämningar, ännu på gamla dagar lät han sig
ej skrämmas af storm eller åskregn från att gå ut och se, se öfver en så stor
vidd som möjligt och njuta af skådespelets storhet och prakt. Naturens
darrande väntan på ett oväder ger han lika slående som stillheten, tystnaden
efteråt, då allt glittrar och blänker och drar andan efter utbrottet af
elementens raseri. Hafvet i storm hade han också sin lust i att studera, att söka få
fram ensamhetskänslan inför naturens lössläppta makter, inför haf och
himmel, det oändliga, det mystiska. Hans konst är ej beskrifvande, analyserande
som ofta Rousseaus, han målar mindre än denne själfva föremålet än
fenomenet, han är fargdiktare, »måleriets Victor Hugo», hans färg är kraftig och
Xordensvan, Konsthistoria. 24.
185
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
