Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
8l
henne, kände, hon visste icke vad. Hon varken såg
eller hörde hon hade sedan intet minne av vad som
skett, hon visste blott, att allt omkring henne med
ens blev så förändrat. Och det kostade henne ej
liten ansträngning att visa sig lugn och låtsa som
om hon ingenting hört.
De mötte Svante på gatan ett stycke därifrån.
»Vi va’ och sökte dig», sade Dina.
En enda blick på Fanny var nog. Han såg att
hon visste allt.
»Fanny», viskade han bönfallande.
Men hon svarade:
»Jag delar inte» — och det sade hon så fast och
lugnt, att han aldrig kunde tvivla på hennes mening.
Erland frågade honom om han hört sin tavlas
öde. Nej, det hade han inte. Och det tycktes inte
intressera honom vidare, då han nu fick höra det.
De skildes genast. Inte ett ord hade Fanny sagt,
utom det där: »Jag delar inte.»
Svante kom upp till sig. Flan kände sig så slapp
och liknöjd. Nu föraktade Fanny honom.
»Jag har sett dina blonda landsmaninnor», ropade
Paulette till honom.
Då blev Ulf ursinnig. »Gå härifrån eller jag
stryper dig!» skrek han. Och då hon sökte anlita sina
vanliga medel, grep han henne i armen och kastade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
