Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET
147
»Mycket litet.»
»Har du inte tänkt ge alltsamman på båten? Eller
varför är du så envis i att hålla på och måla?»
»Varför? Fan, därför att jag ingenting annat
duger till — och därför att jag ger allt annat så många
som flyger och far.»
»Ja, du har det bra, Figge. Men ser du, jag har
bara att välja mellan att uppge det jag strävat efter
och bli en sansad medborgare, som håller på det
bestående, 0111 det så är friskt eller ruttet — eller
också att bli ettrig på allt, rödrasande och vild. Vi
gjorde nog bäst i att ge oss. Men jag gör det i alla
fall aldrig.»
Ulf invände ingenting. Han bröt upp. Det var
tid att gå.
»Du får det nog bra ändå», sade Figge, när de
gingo nedåt boulevarden. »Du skall ta dina gossar
med dig och resa utåt landet. Lär dem att måla ute
i fria luften du, och låt dem aldrig lägga under med
asfalt. Det vore rätt festligt att komma hem på
ett ryck. Men bara på en vecka. För här ute kan
man åtminstone bli något, om man anstränger sig.»
De stannade nu utanför Odéon.
»Nej», sade Figge, »nu skall jag i förbifarten gå
upp på Luxembourg och titta på Lhermittes färg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
