Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lian upptäckte och förde in i måleriet, var det mellansvenska
björklandskapet med gröna hagar, betande kor, insjön under blekblå
sommarhimmel, hvita moln, jämnt, stilla solsken. Mälarnaturens idyll tolkade han
fridsamt och älskvärdt, i en teknik, som de samtida prisade för dess
friskhet, bredd och färgstyrka. Och han tröttnade aldrig att variera och ej heller
att repetera sina omtyckta sommaridyller, som voro frukter af den
varmaste naturkärlek men också af flitigt och skickligt arbete inom ateljéns
fyra väggar.
Som en efterföljare och medtäflare till Bergh omtalades Alfred
Wahlberg (f. 1834). Typiskt för hans äldre skede — han studerade i fem år i
Dusseldorf — är framför allt det stora landskapet från Kolmården (1866,
Nationalmuseum), en omsorgsfullt anordnad och skickligt studerad,
detaljrik utsikt öfver klippor och branter, öfver skog och sjö under en grann
vårhimmel med regnmoln och solstrimmor. Wahlberg flyttade 1866 till
Paris och blef den första representanten bland svenskar för det moderna
franska stämningslandskapet.
En utveckling i samma riktning från detaljerad till summarisk
naturskildring visar Axel Nordgren (1828—1888). Frukten af hans många
studieresor från Dusseldorf till fosterlandet blef med kärf realism målade
steniga backar från Småland och klippor från Bohuslän. På äldre dagar
målade han med förkärlek månsken vid kusten, skymning öfver hed och
snöfält, ödslighetens och ensamhetens melankoli. Hans målningssätt var
då bredt och saftigt, han hade följt med sin tid utan att likväl gå utom
<len skola, han tillhörde.
I Dusseldorf bildade äfven Per Daniel Holm (1835—1903) sin stil
och tillämpade den på tolkning af Dalarnas och af Lapplands natur.
Gustaf Rydberg (f. 1835) blef den skånska naturens upptäckare. Han
förblir sin hembygds lokale skildrare och visar fin känsla för landskapets
karaktär. Hans målningssätt är elegant och detaljeradt. Äfven Anders
Kallenberg (1834—1902) skildrade skånska stämningar men med annat
lynne än Rydberg, helst tung gråstämning öfver slätten, blygrå
oväders-himmel, blåsten ruskar i pilarna vid vägkanten, hästarna eller fåren sluta
•sig samman i grupp under förkänning af den uppdragande regnskuren.
Kallenbergs djurstudier äro haltfulla och gedigna, hans tjurar, kalfvar och
får målade med träffsäker karaktäristik och mustig färg. Men hans
utarbetade taflor blefvo ofta slätstrukna och beskedliga.
Bland landskapsmålare få vi slutligen ej glömma kung Karl själf.
Han var en begåfvad dilettant, som ej tröttnade på att måla svenska
motiv med tallskog och sjö, ibland också ett norskt fjällandskap. Hans
konstintresse liksom hans personliga intresse för konstnärerna var alltid
tika lifligt, och då han testamenterade till staten sina samlingar af modern
nordisk konst och af konstindustri från olika länder, gaf han en
värdefull tillökning åt det nya nationalmuseets ditintills ganska fragmentariska,
moderna konstafdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
