Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedgång. Och nu går målarens väg ut till hafsbandet och till de obegränsade
synvidderna, morgonsolen glittrar öfver fjärdar och skär, där måsarna
plaska, lommarna gunga på mjuka vågor, ejderflocken flaxar oroligt och
jäktande öfver bränningen, hafsörnarna kretsa med tunga vingslag. I
dessa Liljefors’ senare alster är det en hänsynslös djärfhet i blicken på
motivet liksom i målningssättet, som kan vara oförståeligt för den som ej
iakttagit naturen och fåglarna som han, och som någon enstaka gång kan
väcka en misstanke att han knappast funnit ett fullt och öfvertygande uttryck
för fenomenet. Men det är en enastående ursprunglighet i Liljefors’
naturmålning, åt vildmarkens poesi har han gifvit en alltigenom personlig och
egenartad tolkning, hafvets storhet och mystik har han skildrat som ingen
före honom. Upptäckare har han varit under sina olika stadier, han har
i måleriet infört nya områden, och svensk natur har han sett på ett för
oss nytt sätt, med på en gång storhet, intensitet och våldsamhet i känsla
och uttryck.
Ödsligheten i Liljefors’ natur brytes af djurlifvet, som där råder otämdt
och obundet — den af intet störda ensamheten i en karg och hård natur
har sin tolkare i Karl Nordström (f. 1855). Påverkad af franska
impres-sionister och äfven af Gaugin blef han i Sverige revolutionär i sina friska,
Fig. 60. K. Nordström: Borreberg på Tjörn. Kolteckning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
