Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
schablonartadt och handtverksmässigt ulförd. Men under detta skede af
smakförvildning växte de idéer fram, som skulle åstadkomma ett genombrott.
Krafvet på äkta material började på 1870-talet göra sig gällande. Dess
första resultat blef att man här och hvar satte upp kolonner af polerad
granit på gipsfasaderna, det nästa resultatet blef att man i Stockholm
började bygga i »rohbau» — hvilket redan förut användts på andra orter —
eller i förening af tegel och annat material, som nog kunde vara målad
gips. Denna öfvergångstid karaktäriseras i Stockholm af det venetianska
Bolinderska huset och det florentinska Norra latinläroverket, båda af
Zettervall, af Kungliga biblioteket, ett mycket förtjänstfullt arbete af G. Dahl,
Järnkontoret af A. Kumlin — alla dessa byggnader i puts — å andra sidan
af Centraltryckeriet (i rohbau) och Skandinaviska Kreditaktiebolagets hus
af Ernst Jacobson. Alla dessa byggnader falla inom 1870-talet. Sistnämnda
byggnad med dess ståtliga fasad — af tegel, terrakotta, granitkolonner
mellan de stora fönsterna — som klart och osökt uttrycker byggnadens
ändamål och disposition, är en af de första goda frukterna af de moderna
realistiska sträfvandena inom vår arkitektur. H. T. Holmgren byggde
Uppsala universitetshus i tegel och sandsten — den ståtliga vestibulen är
glanspunkten i det hela, byggnadens yttre verkan förringas betydligt af
den oproportionerligt stora öppna plats, man afröjde framför den. M.
Isæus gaf i Norstedtska boktryckeriet en i gammaltysk stil hållen
roh-baubyggnad. Rörlig fantasi och liflig lust att försöka utmärker Isseus,
som dock var föga noga med detaljernas genomarbetande. Han byggde
Skandias hus nedanför slottet af granit i florentinsk palatsstil, men i
badhuset vid Sturegatan gaf han en moderniserad upplaga af palazzo
Vendra-min-Calergi i Venedig, fasaden målad i brokig marmorimitation. Sträfvan
efter färgverkan är ett af de för detta skede utmärkande dragen, man är
trött vid de hvitrappade fasaderna. Äfven i rumsdekoreringen införas
mustiga och mörka färger, salarna hållas i tysk renässans med hög
panelning och tunga ekmöbler, kakelugnarna äro mörka, pompejanska
målningar fylla rummens tak och mörka draperier hänga för fönster och dörrar.
Festlokaler — ej minst de för Stockholm utmärkande guldkaféerna —
prunka i lysande renässans (Berns salong) eller i Alhambrastil (den sedan
uppbrunna Sveasalen, ett i sin art utsökt arbete af Ludvig Peterson) eller
i Drottningholmsstil (hotell Rydbergs bar).
De historiska stilarna behandlas i omfattande utsträckning, med större
dristighet och grundligare teknisk kunskap än den äldre
arkitektgenerationen visade. 1880-talets unga arkitekter börja med att rita hus i italiensk
palatsstil, i tysk medeltidsstil, i Frans Iisstil eller spansk stil eller morisk
med förgyllningar och väggmålning, i Sienagotik, i Rosenborgsstil, och de
visa mycken skicklighet i att omsätta äldre arkitektur i sina verk och
lämpa den för moderna behof. Nu tillkomma Vasastil, svensk barock,
gustaviansk stil. Arkitekterna ha nämligen fått upp ögonen för våra
svenska byggnadsminnen, för den stil och smak, som råda i de gamla delarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
