Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockande, genomgick dock med förskräckelse sitt
förråd — eller rättare sin brist på förråd av
porslin och silver. Han blev röd i pannan och
stammade något, om ätt han inte trodde sig kunna
duka ett nog elegant bord. Men miss Mary
avbröt honom med att säga:
— Naturligtvis skickar man oss allt, som
behövs för att servera lunchen. Låt mig bara få
telefonera! Ni vet väl en restaurang,- som inte
är alltför långt avlägsen.
— Vi ha Pelikan strax vid uppgången till
Söder, och jag är säker om att man där kan få
allt vad ens hjärta begär, svarade Nils, och
knappast hade han uttalat det sista ordet, förrän miss
Mary hade slagit om sig sin regnkappa.
— Kom, ropade hon och tog Nils’ arm. Nu
springa vi ner och beställa lunchen! ropade hon till
sin pappa, och i samma ögonblick voro de ute
ur rummet.
Det var ganska mörkt däruppe: på vinden
vid den översta trappavsatsen, varför miss Mary
hängde sig fast vid Nils’ arm. Han kände sig1
rent överlycklig då hon vid hans sida mycket fort
sprang nedför de många trapporna till
portvaktar-rummet.
Portvaktsfrun såg med undrande och
misstänksamma blickar på denna unga skönhet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
