Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande hänryckning hur hon stack sin hand under
den, och hur hon kom honom alldeles nära. —
Taktfast och fort fortsatte de vandringen. Det
föreföll Nils nästan, som om de flögo fram. Han
hade inte lust att tala. Detta var ju lyckan, en
lycka så stor, att den väl var värd alla de år
av sorg och längtan och ensamhet han genomlevat.
Att gå ensam med henne vid sin sida, bort
igenom natten med stjärnorna över sina huvuden
och stjärnorna runt om vattnet. Nej! ord behövdes
inte, vad skulle de tjäna till.
Då de kommit till slutet av strandpromenaden,
satte sig Mary på en bänk, som står där vänd
åt staden. — Sitt ned! sade hon och klappade
på den tomma platsen vid sin sida.
Hennes mörka ögon blickade emot staden,
och så sade hon plötsligt:
— Jag har längtat efter Stockholm. Därför
kom jag hit.
— Och ni har aldrig längtat efter mig? vågade
Nils att fråga.
Det dröjde litet innan hon svarade.
— Jo, också efter er. Jag har längtat efter
att möta er och tala om något för er.
Hon teg åter, men så sade hon med hög röst:
Jag är fattig. Jag äger intet.
Om hon hade sagt: Jag har all världens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
