Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var klädd i en roströd klädesdräkt med korta
byxor och en åtsittande jacka med ett bälte om lifvet,
sammanhållet af ett guldspänne.
På håret, som han bar kortklippt öfver pannan och
nedhängande till halsen i nacken, hade han en liten rund
mössa, som följde hufvudformen. Han var af medelhöjd,
smärt och välväxt, med skönt formade händer och
handleder. Pannan var låg, hakan kraftig, de svarta
ögonbrynen, till hvilka håret hängde ned, lågo raka som två
streck öfver de mörka ögonen. Munnen hade ett
allvarligt, nästan strängt uttryck.
Nu lyfte han stråken, och i detsamma lyfte han
också ögonen, ett par stora, smältande ögon, hvari man
såg det hvita* under iris. Det tycktes, som om han såg
genom taket in i himmeln, munnen öppnade sig litet,
så att man såg tänderna skymta fram. Nu började han
spela.
Det var en stilla, allvarlig melodi, som låg på de
låga strängarna och ljöd som en människa, som i djupa
tankar talar med sig själf.
Det var ensamhetens sång, när själen är allena. Den
unga prinsessan hade lyft ögonen.
Hon tänkte på Villa d’Este, på campagnan, på de
stora, ensamma linierna där ute.
Ja, just så hade hon gått och tänkt och drömt där
hemma!
Men, hvad var det? Nya och främmande toner
bröto sig in i denna melodi. Det var som budskapet
om något nytt och oväntadt, något som på en gång skulle
komma med ett ödesdigert inflytande! Hennes hjärta slog
högre! — Ja, just så hade budskapet nått henne, att hon
måste bort! En främmande brudgum väntade henne!
Hon satte sig till rätta på sin tron med armarna
stödda mot karmarna och ögonen fastade på violinen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
