- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
107

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ligg du stilla, min gosse!» sade hon och sträckte
ut handen emot honom. »Du ligger så bra där.»

Därpå gick hon ensam öfver golfvet och satte sig i
den stora länstolen.

»Du tillåter väl, att jag ligger för dina fötter?»
frågade Henning och såg upp på henne.

Hon svarade blott med att le och klappa honom på
hufvudet.

Hon var en högväxt gammal dam, klädd helt och
hållet i svart, hvilket gjorde hennes bleka anlete ännu
blekare. Man kunde icke se, om hon var gråhårig,
emedan hon bar ett hvitt stramt hufvudkläde tvärs öfver
pannan, rakt ofvanför de täta, svarta ögonbrynen, öfver
hvilket en svart slöja hängde ned. Hennes klädning gick
högt upp under hakan, så att man ej kunde se den
öfversta delen af halsen eller det nedersta af underkäken,
det vill säga den del af ansiktet, som för det mesta först
bär ålderdomens prägel. Pannan och kinderna voro
rynkiga, näsan, som var smal och böjd, såg skarp ut i den
magra omgifningen. Men det fanns två saker i detta
ansikte, som gjorde, att det, trots ålderdomen, gjorde
ett lefvande, nästan ungdomligt intryck. Det ena var
ögonen, ett par gråa, klara ögon med alldeles svarta
ögonhår och en fast och liflig blick under de täta
ögonbrynen. Det andra var munnen, en tämligen stor,
rörlig mun, som hade i behåll alla sina tänder. Händerna
voro smala och hvita, och de långa, svarta ärmarna gingo
nästan fram öfver halfva handen. Hon höll en bok,
som hon sakta lade ifrån sig på stolen vid sin sida.

»Hvar är Ellinor?» frågade hon och såg sig omkring.
»Jaså, där i skuggan! Skall du inte komma närmare
elden, min flicka?»

»Tack, farmor!» sade Ellinors stämma. »Jag tycker
mera om att se på flammorna på afstånd.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/1/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free