Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvitt och gult, Louise. Du kan tro, att jag redan
tänkt på den saken. — Du skall få mina topaser,
halsbandet och kammen med strålarna. Jag har länge tyckt,
att de skulle passa bra för din hy.»
»Å, farmor!» utbröt Louise riktigt i extas. »Du är
alltför god! Jag är rädd för, att jag blir.............»
»Alltför vacker», inföll Henning.
»Vill du vara stilla, du stygga pojke», sade farmodern
och slog till honom öfver nacken, »annars schasar man
ut dig.»
»Jaså, nu får man inte en gång säga sin syster, att
hon är alltför vacker!» jämrade han och kröp närmare
farmors fötter.
Karin, som emellertid hade slutat läsa sin tidning,
lade ihop den tankfullt, tog af lornjetten och blickade
framför sig med sina närsynta ögon, som om hon
öfver-vägde och bedömde, hvad hon hade läst. Hennes ögon
föllo på boken, som farmor hade lagt ifrån sig.
»Jaså», sade hon, i det hon tog upp boken och
bläddrade i den. »Farmor har läst den!»
»Ja», svarade den gamla frun.
»Och hvad tycker farmor om den?» frågade Karin
ifrigt.
»Jag tycker inte alls om den», svarade den gamla
i en förnäm ton.
»Ja, det är ju en stark bok», sade fröken Karin och
stack sin lilla välskapade näsa in mellan bladen. »Den
är sådan, som lifvet är, men onekligen liknar den inte
de gamla romanerna i Taul och Virginies’ stil.»
»Lifvet är inte bara fult», sade farmodern lugnt.
»Och dessutom sker det så mycket hvar dag, som vi
helst ville slippa att vara vittne till i verkligheten och
därför också helst ville slippa läsa om. Så till exempel
begriper jag inte, hvarför din författarinna skall ägna ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
