- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
130

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var de enda ord jag hörde, men musiken
slingrade in dem i ständigt nya och smältande ackord. Jag
kan icke säga, hvad det var i denna hymn, som stämde
så helt öfverens med de brinnande ljusen där midt emot.
med alla de hvitklädda, knäböjande gestalterna, med den
höga sommarhimmeln utanför, med orangedoften från
trädgårdarna, med hafvets sakta vågslag. — Det var, som
om hela jorden bad i dessa milda, barnsliga toner till
en mild och barmhärtig moder, som log ned från
himmelns rena, darrande ljus.

Maria Assunta vände hufvudet på kudden. — »De
sjunga», sade hon sakta.

• »Ja, min älskade», svarade Teresa utan att röra sig.
»De sjunga till madonnan.»

Maria slöt ögonen och suckade. Sången fortfor där
borta, stilla och innerlig. An ljöd den mera dämpadt,
när många människor skockades i dörren, än bröt den
fram i starkare, klarare ackord, när man gaf plats i
dörren. Ljusen skeno dämpadt ut genom rökelseskyarna.
Musiken tycktes aldrig vilja upphöra. Det lät, som när
man talar med en, som man älskar högt, ständigt har
något nytt att säga och försöker att säga det med de
mildaste toner, med de ömmaste smekningar. Himmeln
blef ständigt ljusare, det doftade starkare från
trädgårdarna, hela luften var som uppfylld af välljud.

Teresa rörde vid min skuldra, lade fingret på
munnen och pekade på Maria. Hon sof.

Gudstjänsten fortsattes och slutade. Det ringde från
mässan med den lilla silfverklockan vid altaret. Alla
knäböjde tysta, och så började sången igen och
processionen gick bort.

Maria Assunta sof.

Jag smög mig sakta bort, men då jag kom
dit ned fram emot aftonen, då skuggorna redan hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free