- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
161

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det var bra», svarade han, »nu fick jag en smula
af min belysning. Pilarna stå så vackert mot den disiga
luften.» Han målade så fort, han hann.

»Åh, mina glansdagrar!» ropade hon. Solen kom
framstickande och markerade alla bladen. »Om det bara
ville hålla sig en half timme!»

Men hon hade knappt sagt det, förrän glansen
släcktes, som när man blåser ut ett ljus. Dunklet utbredde
sig hastigt, och genomskinliga, tunna skyar flögo som
rök därunder, lägre och lägre. Stockholm blinkade ännu
en gång till, som om det viftade en afskedshälsning —
så inhöljdes också det — och regnet kom.

Det kom strykande på tvären med stora droppar, ett
varmt, häftigt, välsignande regn.

I största hast måste de packa ihop alla sina saker.

Målaren spände upp sitt stora paraply och stötte
stången ned i marken. »Kom under här, här under
pilträdet. Tag stolen med dig, och här är min kappa.»

Hon skyndade sig till honom, drog försiktigt
samman klädningen och svepte hans kappa om sig.

»Nej, så det regnar», sade hon. Regndropparna slogo
riktigt hål i det lilla kärret på ängen, och hela utsikten
hade dolts i en tät dimma.

»Tänk, så godt det skall göra», sade hon. IDet ser
ut, som om alla växter och buskar riktigt stodo och
gapade för att få så mycket som möjligt, och sedan —
tänk, hvad allt skall bli vackert!»

»Jag tycker just, att det är vackert nu», sade han,
-»innan det är fullt färdigt. Annu har man konturerna på
så många träd, och alla de otaliga nyanserna i löfvet.»

»Det kan ju vara», sade hon, »men det är väl
ändock meningen, att det skall bli någonting af, och jag
har ingenting emot en hel rad vackra sommardagar med
riktigt solsken.»

H. Nyblom, Dikt och verklighet. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 19:05:19 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free