- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 1 /
163

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Hur kan jag vara annat än försiktig», svarade han,
»jag har ju alltid måst sköta mig själf i allting, och när
ingen annan tror på mig, vet jag inte, huru jag skall
komma till att tro på mig själf.»

»Jaså, det är ingen annan, som tror på dig?»
frågade hon. Hon såg både skälmsk och ironisk ut.

»Nej, och ingen, som bryr sig om mig», fortsatte
han. Han satt och slog med ena foten i vattenpussen,
som bildat sig framför honom.

* »Jaså, inte det heller», sade hon. »Har du hört efter?»

Han böjde på hufvudet och såg på henne.

»Ja, du bryr dig då inte alls om mig», fortsatte han
nästan vredgadt. »Och hur skulle du också kunna göra
det, du, som är så vacker och så rik och så beundrad;
men jag tycker bara, att du skulle upphöra med en sak
–––-», han fortsatte icke.

»Och det är?» Hon såg på honom.

»Jo, att leka med mig», svarade han skarpt. — I
stället för att svara gaf hon sig till att skratta så där
riktigt af hjärtans lust, under det att också regnet
smattrade omkring dem som ett gapskratt.

Han drog mer och mer tillsammans ögonbrynen.

»Är du snart färdig?» sade han.

»Jag ser, att jag verkligen har misstagit mig på dig»,
sade hon och blef med ens ganska allvarlig. »Jag trodde,
att du var klokare, än du är. Hur kan du vara så dum,
att du inte kan se — ja, kan se, hur det är fatt med
mig.»

Han såg på henne pröfvande och förundrad, — så
bredde han ut båda armarna, och hon lade sitt hufvud
mot honom, så att »lawn-tennis»-hatten föll ned i
vattenpussen.

Hon satt där alldeles stilla, under det att regnet så
småningom aftog. Ännu kom det då och då stora,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:10 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free