- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
45

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det allra magraste kålland har sina poetiska ögonblick,
när himmeln vill, när solen, ljuset, dimmorna, luftens
nyanser försköna dem. Och det kan nu icke hjälpa att
kalla detta slags poesi en lögn, ty det är en lika stor
verklighet som potatisåkern själf. Poesien kommer att
lefva, så länge lifvet lefver.

Men så är det verserna — ja! Gud skall veta, att
de ha blifvit missbrukade och alltjämt missbrukas på ett
himmelsskriande sätt! De så kallade poeterna tro ofta,
att man i vers har lof att misshandla språket, att
upp-häfva den logiska tankegången, att man där fritt kan
säga klingande fadaiser och att verskonsten är en lycklig
mask, bakom hvilken man kan gömma sitt eget dumma
ansikte.

Jag kan icke förneka, att min tro är, att det
allra mesta, som människor vilja säga, säga de bäst på
prosa.

Vi hvarken tänka eller tala på vers, och hvilken
oändlig poesi, som kan ligga i en prosastil, det visa de
största och bästa författare.

Allt hvad man kan säga på prosa, bör man säga rent
ut. Men så finns det något annat, jag skulle nästan ha
lust att kalla det det, som man icke vill säga, — det
uttrycker sig bäst i rytmer. Den egentliga viskonsten,
folkvisan och alla de dikter, som den har födt, äro så
nära besläktade med musiken, att de nästan icke kunna
skiljas åt i sin uppgift och i sina verkningar.

Alla dessa personer, som förneka det himmelska
inflytandet, som kalla idealerna lögn och poesien osanning,
till dem vill jag blott säga: »Mina herrar! Ni äro icke
musikaliska!»

Det är synd om er, ty att vara omusikalisk är mycket
värre än att vara färgblind. Jag skulle kunna fortfara
att hålla lika mycket af en älskad varelse, om jag såge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free