- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
47

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillstånd som Beethoven. Alla skaldernas volymer äro
fattiga och otillräckliga, jämförda därmed.

Ingen from skald har någonsin gripit ett så djupt
tag, som Cherubini har gjort i sitt Requiem. Däri sam«
las hela mänskligheten i skräck och ångest för det onda,
i bön och hopp om frälsning. Det är som en
uppenbarelse från en högre tillvaro än vår egen.

Ingen lyriker har förmått att uttrycka en stämning
i toner, att återgifva naturens skiftande ljus och färg«
verkan i stridande disharmonier och harmonier till den
grad som Schumann har gjort, och endast få
personligheter ha i det praktiska lifvet gifvit ett sådant exempel
på hvad kraft och jämvikt, allvar och arbete kan
uträtta, som Bach i sin outtömliga, närande musik.

Men alla dessa äro stora, mäktiga konstnärer, och
för att kunna uppfatta allt slags konst behöfs både
förmåga att förstå den och kultur för att utveckla en sådan
förmåga, och då det nu också finne en stor massa
människor, som äfven i kulturen se en öfverflödsartikel, så
skulle detta ämne gifva anledning till en oändlig
diskussion.

Emellertid kan ingen neka, att både musik och
poesi hafva sin första, ursprungliga rot i det direkta»
omedelbara uttrycket hos själfva folket.

När polskan spelas på klarinetten, när tarantellan
knäppes på mandolinen, när hvarje soldat i hären sjunger
krigssången, eller hvarje människa i menigheten stämmer
upp de gamla hymnerna, då visar musiken tydligast,
mest öfvertygande, att den är ett uttryck för normala
människors naturliga känslor. Den springer fram som
en källa ur jorden, hvars ursprung ligger djupt nere.
Den kväller fram som tArar ur deras ögon, som skratt
från deras mun, som bloddroppar af deras eget hjärteblod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nhdov/2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free