- Project Runeberg -  Dikt och verklighet / Samling 2 /
124

(1890) [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Och ni önskar aldrig något annat?» frågade
bersag-lieren.

»Nej, jag är nöjd», svarade den andre.

»Och hela ert lif har gått så där, den ena dagen
som den andra?»

»Jag har varit ung som alla andra och haft många
önskningar», svarade romagnaren, »men jag har lärt mig,
att det är bäst att hålla sig till hvad man har. ’Ingen
fångar månen’, som ni vet. — Se, där är den!»

Han vände hufvudet mot rutan, hvarifrån man såg
fullmånen sväfva stor och glänsande högt öfver det vida
landet.

»Det måtte vara outhärdligt att lefva ett lif af sådana
där enformiga dagar», sade löjtnanten och slog kappan
hårdare omkring sig.

»Ja, för er, det tror jag nog. — Människorna äro
lika olika som dagarna i året, men för öfrigt är lifvet
aldrig enformigt. Ibland är det åska, och så blir det
lugnt igen. Vintern lägger snö på bergen, och
sommaren gör dem gröna. Och på åkern och i stallet är det
likaså. Alltid är det något att se efter, något att
förbättra. Ett djur, som är sjukt, en ko, som kalfvar. Åh,
det sker tusen saker omkring en, det gäller bara att
vara vaken och passa på.»

»Ar ni gift?» frågade bersaglierofficeren. Kärlek
s-angelägenheter tycktes intressera honom i alla former.

»Nej», svarade romagnaren endast och drog sig
alldeles tillbaka i sitt hörn.

En stund därefter teg han alldeles. Han hade
troligen fallit i sömn.

Prästen satt med händerna knäppta öfver sin
rosenkrans och såg ut i natten. Han vände icke ögonen från
himmeln, där månen såg ut, som om den seglade fram
öfver campagnan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:26:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nhdov/2/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free