Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 16 —
majorskan. Jaså, Sven ä’ inte hemma? — Hur
har han kunnat slita sig lös från sin lilla skatt så
tidigt på kvällen?
anna (broderande). Det var något alldeles
nödvändigt. Militärerna ha ju alltid så förskräckligt
mycket att göra.
majorskan. Jo, jag känner till det! — Men
det är väl ändå bra sällsynt, att Sven går bort på
aftonen?
anna (broderande). Ack ja! — Vi ä’ så godt
som alltid tillsammans hemma.
majorskan. Ja, det ä’ ju som det skall vara!
(Ser sig omkring.) Ni har då också ett rent
förtrollande hem! Och när man sitter här i en téte à
tëte med sin bästa vän, så tänker jag, att man inte
saknar någonting i världen.
anna (broderande). Nej, det ä’ säkert.
majorskan (suckar). Jag skulle nästan kunna
önska, att jag vore tjugu år yngre och kunde börja
mitt äktenskap på nytt — och helst på ett helt
annat sätt! — Men säg mig, lilla Anna, hvad
sysselsätter ni er med, när ni så där sitter ensamma de
långa vinterkvällarna?
anna. å! — Jag — vi läser! Det vill säga:
Sven läser högt för mig.
majorskan. Medan du arbetar! Så trefligt|
Och när ni blir trötta på att läsa?
anna. Ja — så spelar jag — eller vi spela
fyrhändigt, — eller jag ackompanjerar Sven. Han
har en sådan vacker röst, som tant vet.
majorskan. Ja, ni har det då alldeles idealiskt!
— Och sen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
