Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 41 —
stämdt. — Och om du inte tycker det är roligt att
höra honom spela, så kan jag ju be honom titta
upp, när du måhända tillfälligtvis skulle vara
borta-(Sven går till pianot, slår igen det och tar ur nyckeln.)
anna. Hvad gör du, Sven?
sven. Detta piano behöfver inte stämmas vidare.
Önskar du nyckeln, så har jag den på mig.
anna (går efter honom och försöker taga nyckeln ifrån
honom). Det har du inte lof till, Sven! Pianot är
mitt! Jag har fått det af min far, och jag kan göra
med det hvad jag behagar.
sven. Har du också lof att be främmande herrar
hit opp i min frånvaro och sitta och gråta med dem
vid pianot?
anna. Jag kan inte inse, att det skulle vara
något ondt däri. — Jag kan också behöfva något
litet nöje.
sven. Du har ju ditt hem! — Dina — dina
möbler! — Dina gardiner! — Kort sagdt, hela en
kvinnas värld, hvari du kan verka.
anna. Jag tycker inte alls om att »verka».
Jag tycker om att lefva. Och om du inte vill hjälpa
mig med att finna någon glädje i lifvet, så tänker
jag skaffa mig den på mitt eget sätt.
sven (strängt). Vågar du säga det där en gång
till?
anna (med anlagen morskhet). Ja, det vågar jag
så godt. — Och jag är för resten inte ett dugg rädd
för dig.
sven. Så älskar du mig alltså inte längre?
anna. Älskar! — Hvarför ska vi begagna sådana
romantiska ord? Det är ju numera en gammal
historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
