Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som icke hört orden, lika väl kunnat tro, att han
djupt beklagade dem i anledning af någon stor
förlust.
Hans lilla magra fru, med ett underligt torrt
och visset utseende, följde honom alltid som en
skugga. Hon förhöll sig till hans mäktiga person
som ett mindre annex till hufvudforsamlingen. Om
han var predikan, så var hon ja och amen. Han
var i hennes ögon så stor, att hon knappast
vågade titta upp på honom, och det var måhända
därför hon nästan alltid gick med nedslagna ögon.
De hade med sig sitt enda barn, dottern
Anne-Marie, som nyss fyllt sexton år och nu för första
gången fick vara med på en middagsbjudning.
Hon hade ljusbrunt hår af en sällsynt vacker
färg och mörkblåa ögon, och var klädd i en
hel-hvit klädning. Man måste genast, då man såg
henne, tänka på en lilja.
»Jag vet inte, hvad det är med den flickan»,
sade farmor till Charlotte. »Man känner sig så
väl till mods, när hon är i närheten. Kan någon
begripa, hur den elefanten till far och den torra
geten till mor ha kunnat åstadkomma en sådan
liljestängel? Hon säger aldrig något roligt, men
hon är inte tråkig. Man vill jämt se på henne,
och hon är ju ändå inte någon skönhet. Hvad i
all världen är det, som gör henne så intagande?»
»Kan det inte vara, att hon är så fullkomligt
naturlig?» frågade Charlotte.
Hon förhöll sig alltid mycket vördnadsfull gent
emot farmors meningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
