Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte haft tid att bry sig så mycket om», tillfogade
hon med en suck.
Det var nog också, som hon sade.
Efter olyckan med Bertel hade modern icke
välkomnat de två yngsta barnen, Det nästan
plågade henne, att André från det han var liten väckte
människors sympati genom sitt vackra utseende
och sin begåfvade natur, medan hon fick lof att
gömma sin stackars Bertel, då han på sin höjd
blott kunde framkalla litet medlidande, och då
Vanda kom till världen sex år efter André, kom
hon som en mycket oväntad öfverraskning.
Modern var då så fullt upptagen af att
möjligtvis uppväcka några lifsintressen i Bertels
omtöcknade barnasinne, att hon sysselsatte sig föga med
den lilla flickan, som mest öfverlämnades i
främmande vård och som från tidigaste barndom helst
höll sig till farmodern.
»Tänk, att du skall bli musiker!» sade Vanda
efter en stund.
Nu hade de vändt hästarna och voro på
hemvägen.
»Då kommer du väl att resa långt ifrån oss?»
»Ja nog får jag lof att ge mig ut i världen,
om jag skall bli något riktigt», svarade André.
»Först skulle jag vilja studera i Köpenhamn, och
sedan ville jag nog längre bort, till Leipzig eller
Dresden, eller en annan af de stora tyska
musikstäderna, där man får höra och lära det bästa.»
»Ah, hvad det blir tomt efter dig!» sade Vanda
och räckte honom handen. »Förr kunde jag inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
