Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa. Ni säga så ofta, att ni inte förstå, hur
jag kan hinna så mycket hvarje dag», sade hon
och log genom sina tårar. »Men ser du, Karl,
det är bara därför, att vi äro två om det!»
Hon lät sitt hufvud sjunka ned på broderns
skuldra och satt alldeles stilla. Det rörde sig icke
en pust i kronorna på de gamla lindarna, och den
gråa himlen öfver deras hufvuden hade inte en
fläkt. Hela naturen stod och väntade på regnet.
Karl böjde sig och kysste sin syster på håret.
»Tack, lilla syster!» sade han. »Nu känner
jag dig först riktigt.»
De reste sig och gingo hand i hand upp
genom allén; men just som de skulle gå vidare, upp
emot gården, stannade Karl.
»Ja, du är stor och försakande», sade han,
»och förstår att lcfva utan att äga något själf; men
jag kan inte nöja mig med bara arbetet. Jag kan
inte. Jag måste ha en lycka, som är min egen.»
Hans röst hade åter blifvit häftig, och medan
han stod där och ref i uppslagen på sin
arbets-jacka med ett uttryck af en vild smärta, undrade
Charlotte för sig själf öfver, att detta var hennes
tyste, allvarsamme bror, han som de andra
betraktade som familjens mest sansade och förståndige
medlem.
Vid mellanfrukosten, som intogs klockan tolf,
visade patron Bunge tecken till, att han nog hade
en känsla af att ha förifrat sig emot sin son och
inspektor. Han bjöd honom flera gånger af
rätterna på bordet och visade honom till och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
