Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni vet väl bäst, att sådant inte går, utan att man
får höra och lära någonting, får någon uppmuntran
och förståelse, ja, kort sagdt, har någon musikalisk
atmosfär omkring sig.»
»Och er man intresserar sig inte alls för er
talang?» frågade André.
»Han beundrar mig öfver alla gränser, men
han begriper inte mera däraf än den här»,
svarade hon och klappade hundens hufvud.
»När han har spelparti och herrarne sitta och
dunka med korten och prata högt, får jag ofta lof
att sätta mig och sjunga för dem. Det finna de
ofantligt roligt. Jag finner det inte alls roligt.»
Hon såg upp på André med ett par tragiska
ögon.
»Och ni kan inte resa ut och fortsätta edra
studier en tid?» sade André.
»Hvad skulle det tjäna till?» svarade hon. »Jag
skulle ju dock snart få resa hem igen, och jag
kan redan alldeles nog för att sjunga för min man
och hans kamrater. Nej, det är bara tomhet
alltihop.»
Hon suckade djupt, och hunden såg upp på
henne och suckade med henne.
»Måhända skulle det bli annorlunda, om ni en
gång finge ett barn att lefva för», sade André.
»Nej, jag tackar!» svarade hon. »Jag tycker
inte alls om barn. Det mätte vara förskräckligt
att få en sådan black om foten på sig — en
annan varelse, som man alltid skulle ta större
hänsyn till än till sig själf. Har ni inte märkt, alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
