Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Farmor!» ropade han och störtade emot
henne. »Har jag dig ändtligen?» och därmed lyfte
han upp den sirliga gamla damen på sina armar
och började springa golfvet rundt med henne, som
om hon varit en liten flickunge.
Ofverstinnan försökte hålla sig så stram och
styf som möjligt, medan hon med en röst, som
skulle föreställa att vara sträng, ropade:
»Jag tror du har blifvit alldeles tokig, pojke!
Vill du genast sätta ner mig!» medan Vanda
sprang efter dem och förmanade:
»André! för all del! Tappa henne inte!»
Ändtligen lade André henne raklång på soffan,
där hon fick ligga en stund och vifta sig med sin
näsduk.
*Ja> J*ag vet ju inte aAs> hvad jag skall göra
åt dig!» sade han och kysste henne på båda
kinderna. »Det är ju du, som är roten och
upp-hofvet till alltihop.»
»Men hade jag vetat, att du skulle bli så
demoraliserad där ute», sade ofverstinnan, som nu
hade satt sig värdigt till rätta i soffan, »så hade
du minsann inte fått ett öre af mig.»–-
Det var en mycket glad och mycket riklig
mellanfrukost, som den förmiddagen serverades på
Högvalla.
André talade nästan oupphörligt, som det
brukar vara, när någon kommer långväga ifrån och
har oändligt mycket att berätta.
»Och Hans Majestät kungen af Sachsen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
