Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i att hennes son begick äktenskapsbrott, att han
ruinerade en annan mans tillvaro och — och —
ja, förbannad vare han, och förbannade alla, som
buro namnet Bunge!
»Detta säger han oss!» jämrade fru Bunge vid
sin mans bröst. »Oss anklagar han! Vi, som
an-sågos alltför stränga, då vi satte oss emot Andres
konstnärskap. Oss tror han om att vara vår
olycklige sons medskyldige! Anders, jag öfverlefver det
icke!»
Ett ögonblick hade fru Anna tvekat oin
sanningen af hela uppgiften. Det berodde måhända
på en förhastad misstanke hos öfversten. Men
beviset var, tyvärr, alltför klart, ty inne i öfverstens
bref låg ett annat bref, från fru Ida, hvars stil de
alltför väl kände på Högvalla.
»Detta vågar hon skrifva till mig!» stod det i
öfverstens bref. »Detta är hennes sista ord till
mig. Så djupt har hon sjunkit, sedan eder son,
den förtappade uslingen, fick makt öfver henne.»
Fru Idas bref var skrifvet med hennes vanliga,
klara och fasta stil och lydde så här:
»Käre Adolf!
Kär är du mig och kär skall du alltid förbli
mig. Du har varit så god emot mig, så god, som
någon man kan vara emot sin hustru. Jag känner
och erkänner det med djup tacksamhet, och det
var denna din godhet, som jag från början inte
kunde motstå. Att vi ändå inte ha kunnat vara
lyckliga tillsammans, beror till slut hvarken på dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
