Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Nina hade varit gift i fem år, dog hennes
far. Det kom plötsligt, efter endast ett par dagars
sjukdom, och hon tyckte, att hon först nu märkte,
hur högt hon hade älskat honom. Det var som om
all skönhet, all poesi hade gått bort från lifvet med
honom. Alla de andra voro så hårda, så simpla, när
hon jemförde dem med sin far.
Ock dock ville hon icke önska honom tillbaka.
Det hade alltid varit som om han och hon ständigt
hade väntat på, att det skulle hända honom något stort.
— Detta stora hade nu kommit, — det var döden.
Ett år derefter gick modern bort. Hon hade
allt för tråkigt, och icke allt yllegarn i verlden kunde
uppfylla tomheten efter hennes förra verksamhet.
Hon hade en lång, svår sjukdom, och Nina skötte
henne som ett litet barn. Under denna sjukdom såg
Nina, hvilket trofast, varmt hjerta bodde i denna qvinna,
som ofta hade förefallit henne endast intresserad af
yttre och obetydliga sysselsättningar. Hon var så
tacksam, så rörd öfver Ninas kärlek och omvårdnad.
Hon hade alltid varit van vid att de båda endast
tänkte på fadern, och hon var nästan skamsen öfver all
den uppmärksamhet, som nu visades henne sjelf.
Då hon var död, tyckte Nina, att hon var ensam i
hela verlden. De år, som hon efter föräldrarnas död lefde
med sin man, stodo nu för hennes minne som en rad
af idel arbetsdagar. — Hon hade gripit tag med
hufvud och händer. Hon satte sig in i så mycket
som möjligt af allt som tillhörde hennes man, och
hon var medhjelparinna vid så många
fattigföreningar, syskolor m. m., att hon alldeles icke hade någon
tid öfrig att tänka på sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
